KickisLiv -

Nej, inte suckarnas gång. Eller jo, kanske ändå. Åtminstone när vi går ut där efter den sista strålningen! Det är alltså korridoren i källaren på Södersjukhuset och den leder till strålningen/Radioterapin.


Strålning nr 6 klarades av i dag. Bara 26 ggr kvar  
I dag har jag känt lite svid vid "kisseriet", vi får väl se vad det blir av det.

I går em/kväll var "vår Tanzania-familj" här, inkl. hunden Moja. Tanzaniafamiljen är alltså min äldsta dotter med familj och nu ska de tillbringa sin semester i Sverige. Vi åkte ner till "Bistron" och åt middag på deras uteverandra, passade perfekt så kunde Moja vara med. Hon fick en egen skål med vatten av personalen. Sedan åkte vi hem till oss och hade lite måndagsmys  

Kraaaam    

Så har Midsommarhelgen passerat och i morgon börjar allvaret igen. I torsdags fick jag schemat för veckans behandlingar, provtagning och läkarbesök:


Läkarbesöket direkt efter strålningen.

Ända sedan cellgiftsbehandlingarna började så är det väldigt svårt att bestämma saker eftersom jag inte har en aning om hur jag kommer att må. Det går att bestämma saker med kort varsel eller så kan man bestämma och förvarna att vi kanske måste lämna återbud. Inför Midsommarafton var vi modiga och tackade ja till traditionsenligt midsommarfirande hos ett par goda vänner. Läkaren har ju sagt att jag nog inte kommer att känna av något från strålningen under de första två veckorna. Att jag är trött är ju en sak som är säkert, så vi sa i förväg att vi inte blir så sena.

Vi hade en jättetrevlig Midsommarafton, först till en festplats med midsommarstång, lotterier, chokladhjul och små grodorna. Picknickkorg brukar våra vänner fixa, så vi kan bara glida med. I år bjöds det ur picknickkorgen  en supergod italiens paj, den godaste paj jag någonsin ätit...och ändå brukar jag anse mig själv som en hyfsad paj-makare  

Så småningom gick vi hem till våra vänner, där den trevliga samvaron fortsatte - och inte behövde vi svälta den här Midsommaraftonen heller utan det bjöds på  sillbuffé och sedan grillat. Vädret var riktigt ok, växlande molnighet men inget regn. Strax efter kl. 22 ringde vi efter en taxi och då var jag riktigt trött, men nöjd och glad över att jag  kunde vara med.

I morgon eftermiddag, efter strålningen kommer äldsta dottern med familj hit. Svärsonen och barnbarnet Ella kom till Sverige (från Tanzania, där de bor) redan i månadsskiftet maj-juni, eftersom Ella skulle operaras (handoperation) och nu i helgen landade äntligen min dotter och barnbarnet Alex. Ska bli så mysigt att få träffa hela familjen igen - och deras hund Moja, som får följa med till Sverige på semester. En liten Jack Russel, som de får ta med som "handbagage".

Men innan dess så ska jag strålas igen för 5:e gången. Sedan är det bara resten kvar.

Kraaaam  

Första strålningsveckan har gått bra. Nu tar vi Midsommar och så är det dags igen nästa vecka och då blir det även provtagning och läkarbesök. Så man vet vad man har att göra.

Ville bara titta in och önska er alla en riktigt

TREVLIG  MIDSOMMAR          

Lite läskigt kändes det där nere i källarkorridoren på Södersjukhuset, men väl framme vid...

...kändes det bra när vi togs emot av den trevliga personalen. Först ett samtal med information och frågor och då fick Uffe vara med. Men in till själva strålningsrummet fick han inte följa med. Där är man själv när själva strålningen pågår. Det tog en stund med förberedelser där, fick ta av mig på underkroppen och sedan lägga mig på britsen och två sköterskor såg till att jag hamnade rätt med huvudet och sedan fixerade dom fötterna/benen i den där "kudden" som tillverkades i slutet av maj på Karolinska i Solna.
Därefter skulle allt ställas in och dom ritade på mig med tuschpennor.

Sedan lämnade sköterskorna rummet och jag fick ligga där, helt stilla, medan apparaterna kördes lite hit och dit ovanför mig. Därefter var det klart!

På hemvägen stannade vi till i Skärholmen för att köpa ett par "duttar" till våra mobiler. Alla vet väl vad en sådan dutt är? En fika unnade vi oss där i Skärholmen innan vi styrde hemåt.

Väl hemma var jag så trött att jag somnade på altanen. Skönt!

I morgon ska jag vara där kl 11, lite bättre tid än på eftermiddagen kan jag tycka.

Hej & hå  

Som jag skrev i går så känns det lite pirrigt inför strålningen, men bara jag har varit där första dagen så vet jag hur det går till. Men dom har ju berättat för mig, men det känns väl på riktigt först när man varit där.

Den senaste veckan har jag mått riktigt ok och har kunnat umgås med nära och kära, även varit på en körkonsert som var oerhört gott för kropp och själ. Så sent som i går var ett par goda vänner här och vi hade en trevlig em/kväll, men det blev inte så sent. Trots det var jag förstås trött i dag, men det känns bättre att vara trött om anledningen till tröttheten är trevlig  

I dag har jag, som en repetition, läst på om den kommande strålningsbehandlingen. Det är en del att läsa och ta in...

I morgon kl. 14 är det dags.

Kram