KickisLiv -

Snart är detta skitår slut! Bara ca 30 minuter kvar tills 2017 tar över.
Vi skulle avsluta året med en trevlig nyårsmiddag här hemma med några vänner. Bara sju personer skulle vi bli, så ingen stor baluns inte. De senaste åren har vi haft en form av knytis, någon har stått för förrätt, någon för varmrätt osv. Men i år beställde vi en nyårsmeny hos en cateringfirma.
För oss kändes det extra skönt att lämna skitåret bakom oss och fira in det nya och bättre året.

Men det blir inte alltid som man tänkt sig. Uffe, som aldrig brukar vara sjuk, insjuknade i influensa och i morse hade han 39 graders feber. Det är ju jag som har nedsatt allmänhälsotillstånd, men än så länge har jag klarat mig *peppar, peppar, ta i trä*
Vår vän Kalle följde med mig till Haninge där maten skulle hämtas. Sedan delade vi upp rätterna, så att var och en kunde äta nyårsmenyn hemma i stället. Maten var väldigt god, men det kändes ju lite avslaget när vi inte åt den alla tillsammans.

Så även skitårets sista dag blev "skit", men från och med midnatt så ska allt bara bli bättre!

Här är vår Nyårsmeny:


Gott Nytt År!  

Här är en liten julhälsning till er, som eventuellt tittar in här...



Det är fortfarande väldigt begränsat för mig vad gäller min ork, "hörselskadan" och andra biverkningar som inte släpper greppet om mig, men jag får ta det lugnt och inte ta på mig för mycket att göra.
Ser fram emot en lugn julafton tillsammans med min Zus  
Detta "skitår" kommer jag med glädje att lägga bakom mig och ser i stället fram emot ett bättre 2017.

Julekram  

När vi kom hem från Gran Canaria var det  dags att nästan direkt packa om för att åka till Sälen med "tjejgänget" (onsdag till söndag). Jag var länge tveksam om jag skulle kunna åka med tanke på att min kropp tar sådan tid på sig för att återhämta sig efter strålningsbehandlingarna. Men jag chansade och åkte och det gick bra, men egentligen kanske jag inte borde ha åkt. Men kompisarna är ju väldigt förstående och omtänksamma, så det funkade. Och självklart hade vi en toppentrevlig helg    
Kroppen gillade helt klart Gran Canarias värme bättre! 
Men ork är en bristvara hos mig, oavsett var jag är...

Dessutom;
-  är jag fortfarande väldigt "skör där nere", så jag måste fortfarande vara försiktig med att ha på mig för mycket kläder. Alltså får jag hålla mig hemma i möjligaste mån.
-  får jag väldigt ont i ryggslutet när jag står för länge eller går för långt.
-  tarmarna fortsätter att inte "vara som vanligt", men betydligt bättre än tidigare.
-  är jag fortfarande väldigt besvärad av "hörselskadan", som jag fick av cellgifterna, har väldigt svårt för vissa ljud och röster, hör mycket sämre än tidigare, när det är "kringljud" så hör jag inte vad någon säger. Fester/middagar med många personer och besök på större restauranger är väldigt jobbigt. Det blir som om jag har högtalarförstärkare i öronen!

Jag har inte fått någon kallelse än, men det har sagts att jag ska på återbesök i januari och dessförinnan på röntgen. Jag börjar bli otålig, vill ha kallelsen NU så att jag vet när jag ska dit!

Gunilla och Leffe, som ofrivilligt blev kvar på GC pga. sjukdom har i dag fått klartecken från läkarna, så nu väntar dom på att få biljetter för hemresan  

Och min syster, som opererades för sin "kraschade" höft för två veckor sedan är nu hemma igen. Svårt naturligtvis att komma hem, allt blir svårt när man inte kan gå så bra. Men det ska ta sig vartefter  

Stor skillnad Gran Canaria - Sälen

Kram  

Jag kan lova att det tog emot i torsdags att ta fram resväskorna och börja packa för att i fredags eftermiddag lyfta från flygplatsen på Gran Canaria.
Kl. 21 landade vi på Arlanda och som alltid är det ju lite chockartat att kliva ut i den svenska vinterkylan när man kommer från ett varmare land. Uffes dotter Maria kom och hämtade oss och snart nog var vi hemma i verkligheten igen.

Snabba kast, i fredags morse satt vi ute på vår terrass och drack kaffe endast iklädda shorts - och nu har vinterkängor, vantar, mössor, långkalsonger och täckjackor åkt fram. Burr! 

Leffe och Gunilla skulle sedan åka hem i går eftermiddag men i stället drabbades Leffe i går morse av kraftig yrsel och dubbelseende. Det blev ambulans till sjukhus/intensiven där läkarna sa ifrån att någon flygresa hem kunde det inte bli tal om i går 
Man har fortfarande inte fastställt någon diagnos, men man misstänker en lättare stroke eller liknande, men man vet inte säkert än. I dag är Leffe ändå lite bättre än i går.
Det blev verkligen chockartat för oss, så då kan vi ju tänka hur det blev för Leffe, som just i går kanske inte tänkte så mycket...men för Gunilla, som plötsligt fick ta tag i och fixa en massa saker och ta en massa kontakter hit och dit. Så trist att vi hann åka iväg så att vi inte kunde vara där och hjälpa och stötta! Fy vad vi lider med båda...vi tänker massor på er!
Tur i oturen att det ändå hände när de var kvar på ön, tänker på om det hade hänt uppe i luften, hemska tanke!

I dag har vi varit på St Göran och hälsat på Marianne, min zus, som äntligen fick sin höftledsoperation i onsdags! Det verkar ha gått bra och i morgon ska hon vidare på rehab. Hon går så sakteliga och nu ska det ju bara gå åt det bättre hållet, även om det naturligtvis kommer att ta sin lilla tid.

På flygresan hem i fredags fick jag lite bakslag på huden i mitt känsliga område, kläderna skavde och irriterade och nu är jag röd och irriterad igen...och det vätskar sig lite. Men men, det är bara att tvätta, torka och smörja och så ofta som möjligt ha lätta och luftiga kläder i stället för sådant som sitter åt och skaver.

Kram