KickisLiv -

Detta är mitt sista inlägg, nej inte mitt sista blogginlägg MEN det sista som jag lägger ut via Fb. Jag har en känsla av att en del tycker att jag är färdigbehandlad och cancerfri. Och då "borde" jag vara frisk. Så tycker jag själv också, men det stämmer inte med verkligheten. Jag tampas med mina biverkningar och lär kanske få göra det ett bra tag till. Men förhoppningen är förstås att det ska bli bra. Snart! Helst i går! 
Med anledning av vad jag skrivit här ovan så kommer jag fortsättningsvis inte länka till min blogg via Fb, men den som vill är naturligtvis välkommen att läsa bloggen ändå, men då får man lägga in min blogg bland "favoriter".

I förra veckan såg jag på TV en intervju med en kvinna, som behandlats för cancer och sedan drabbats av "fatigue" = en enorm trötthet. Hög igenkänningsfaktor på det. Och jag som redan innan led av fatigue pga mitt ME-syndrom. Nu har jag det alltså dubbelt upp...

"Människor med cancersjukdomar drabbas mycket ofta av en särskild trötthet och kraftlöshet som är så överväldigande att det är svårt att få andra att förstå hur det känns. Den här tröttheten som har samband med sjukdomen och cancerbehandlingarna har ett särskilt namn: fatigue.

Utanför våra fönster är gräsmattan nästan helt täckt av gula, orangea och röda löv och jag tycker nog att träden ser lite ledsna ut. Naturens förberedelser inför vintern!
Men jag ser redan fram emot våren, när naturen börjar vakna till liv igen  

Innan jag lägger undan boken "Cancerland - tur och retur" av Karin Wahlberg vill jag åter skriva ett litet stycke ur boken, innan de faller i glömska i min hjärna:

"Att inte fundera över framtiden när man har fått en cancerdiagnos tror jag är mer eller mindre omöjligt. Det där med att fånga dagen och nöja sig med det som är och strunta i sedan. Det går inte.
Att rektalcancer (min anm. rektal/anal-cancer) låter farligt inser jag snabbt. Många vet inte så mycket om denna cancer, och de som vet, har ofta gamla uppgifter om hur det går. Trots att tarmcancer är den tredje vanligaste cancern blir det uppenbart för mig, det jag redan visste: att cancer i tarmarna i stora stycken är en dold cancergrupp.
Jag har med andra ord en cancerdiagnos som ofta kräver en förklaring."

Det är klart att även jag funderat en del över framtiden efter att jag fick cancer-beskedet, men ändå förvånansvärt sällan. Jag har valt att se framåt utan några garantier för hur länge min framtid kommer att vara.
Men vem har garantier för det? En av få saker som inte är förhandlingsbart det är ju att vi alla en gång ska lämna jordelivet. Det är inte en fråga om OM vi ska dö utan NÄR...
Utan att vara kyrklig av mig, så citerar jag ändå Limhamns kyrka; "Tillfälliga uppehållstillstånd har vi alla här på jorden."

Med spänning ser jag fram emot vad som gömmer sig bortom kurvan...


Kram  

Nu är vi inne i frostnätternas tid. Gräsmattorna är vita och frostiga när man vaknar på morgonen. Gillar inte! Men visst är färgerna fina...


I dag har jag börjat att beta av allt vad jag har på agendan framöver, dvs. alla mina möten med vården. Och idag hade jag en tid hos tandläkaren - och jag befarade det värsta! Men ingen fara, allt såg så bra ut och jag fick beröm för min tandhygien! Inte ens lite tandsten, men det brukar jag inte ha. Enda förklaringen min tandläkare kunde komma på att jag ibland är öm i tänderna var att jag kanske spänner mig, "biter ihop", med tanke på allt jag gått, och går,  igenom i form av behandlingar och biverkningar.
Ja, kanske det...låter ju rimligt.
Och att jag hade ont i bihålorna efter förra gången (då hon var tvungen att dra ut den spruckna tanden) var inte så konstigt eftersom tandroten gick upp i bihålorna.

Ja, vad har jag att se fram emot härnäst då? Tja...provtagning och lite annat smått och gott. Ingen vila, ingen ro  
Men först ser jag fram emot att få fira min zus, som fyller halvjämnt snart.

Trevlig helg!
Kram  

Vi har haft en ovanligt varm oktober hittills, men det ska visst bli ändring på det nu har de hotat med. Och det är väl inte annat att vänta när vi nu redan är halvvägs in i oktober.
Apropå tid, tänk vad tiden rinner iväg; i lördags var vi på 25-årskalas, det är äldsta bonusbarnbarnet som fyllde nyligen och nu hade kalas. Då fick jag testa hur hörapparaterna fungerar med mycket sorl. Ojojoj, vilket surr det var och vilket kaos det blev i huvudet. Ingen som helst skillnad, dvs. samma otroliga ljudnivå rakt in i öronen via "förstärkarna".
Men ett jättetrevligt kalas var det!

Men tro nu inte att livet bara är nöjen här och att jag kan koppla av efter att jag var på återbesök och fick beskedet att jag fortfarande är cancerfri...och att jag får stå ut med mina biverkningar ett tag till.
Närå, det är mycket på gång framöver.
Närmast står ett återbesök hos tandläkaren, för allt är inte frid och fröjd bara för att hon drog bort den där spruckna tanden. Nu ska hon gå igenom resten och se om det är något på tok, eftersom jag av och till känner mig öm i käkarna, tänderna och tandköttet.

Jag ska också tillbaka till Hörab och rapportera hur hörapparaterna fungerar och kanske justera lite.

Provtagning på Vårdcentralen är också inplanerat inför ett besök hos min husläkare för att checka av hur det står till med mitt ME/CFS samt att kolla upp att mediciner för blodtryck och sköldkörtel ligger rätt.  

Ja, just det; jag ska ju till gynekologen också. Hon måste ju kolla att det ser bra ut även från den sidan, för där hände det ju också en del i samband med behandlingarna  

Ja ni ser, det är kul nästan jämt    

Några gånger i veckan kör vi på med vår "cirkelträning". I dag t.ex. var en sådan dag. Tar det "lite lagom" så att inte kroppen slår bakut pga. ME/CFS.

I dag har vi installerat en app i våra lurar och via den appen kan man justera volymen i hörapparaterna och lite andra finjusteringar, som t.ex. från vilket håll man vill koncentrera sitt lyssnande.
Ja, jag säger då det; denna teknik!

Är det förresten någon som kan tipsa om en bra "ram-affär" i Stockholmstrakten, helst söderort? Vi har en duk med tingatinga-konst från Tanzania, som behöver spännas upp och få en ram. Så här ser den ut:



Kram  

Så var det dags att få hörapparaterna i dag! Både för Uffe och mig. Fast det var inte riktigt att bara gå och hämta dem, det tog sammanlagt ungefär en och en halv timme för oss båda. Det skulle provas och göras finjusteringar. Det är ju helt otroligt med dagens teknik! Hörapparaterna var kopplade till audionomens dator och där satt hon och knappade och ändrade och skickade signaler direkt till ens öron, via hörapparaterna förstås.
Hur gjorde man sådana finjusteringar förr, innan det fanns datorer?

Här är de i alla fall, mina hörapparater där den ena ligger på plats i sin laddningsstation. Vi har alltså båda valt apparater med uppladdningsbara batterier. Jorå, man kan använda vanliga batterier också, om man vill.

Om jag hör bättre nu? Vad sa du?  
Jorå, visst förstärks ljuden omkring en, svårt att säga ännu. Vi ska tillbaka för justering av apparaterna i början av november.
Och lite konstigt känns det ju att ha något i öronen, jag som aldrig gillat att ha något i öronen. Jag är alltså inte en sådan som går runt med öronproppar och lyssnar på musik eller radio.

I förmiddags var jag på toaletten och tänkte att nu ska det nog gå bra. Det kändes lugnt i tarmarna just då. Vi åkte i god tid iväg mot Hörab men stannade på ett ställe för att äta lunch. När vi sedan skulle åka vidare blev det kris i mina tarmar, så Uffe fick köra hem mig så att jag fick gå på toaletten, vilket tog sin lilla tid medan Uffe satt i bilen och väntade. 
Så när vi åter kom iväg så var vi riktigt sent ute och just i dag har jag varit extra ond i ryggslutet. Men vi löste det så att Uffe körde mig fram till dörren vid Hörab och så åkte han iväg och parkerade bilen medan jag kunde komma i tid.

Han har ett spännande liv med mig...min man    

Kram