KickisLiv -

Så reser jag mig igen så sakteliga efter infektionen som drabbade mig efter det där lilla ingreppet. Snart är jag på banan igen. I dag skulle jag ha åkt upp till Sälen med "tjejgänget", men som tur var insåg jag att det inte vore så klokt så jag sa redan i söndags ifrån om det.
Gulliga kompisarna sa då direkt att då väntar vi med att åka till ett senare tillfälle  
Visserligen mår jag betydligt bättre än i förra veckan men...
På lördag tar jag de sista antibiotikatabletterna. Stavningskontrollen vill att jag särskriver antibiotikatabletterna! *MORR*

För övrigt rullar det på som vanligt med tarmar som bär sig åt, de lever verkligen sitt eget liv! Huden "där nere" är det också som vanligt med, dvs. jag får ha koll för emellanåt blir det hastigt väldigt rött och då får jag vara alert och smörja direkt. Och så är det ju ryggslutet då! Det gör mer eller mindre ont där hela tiden och emellanåt så liksom hugger det till och då vill det verkligen till att jag har något att hålla mig i, benen nästan viker sig då. Jag har min krycka som följeslagare - och ibland har jag två.
Men "annars är det ganska bra"  

Jag har i alla fall fått besked av husläkaren att sköldkörtelvärdet ligger bra, så min Levaxin-dos behöver inte ändras. Det bockar jag av med glädje. En grej mindre!
På fredag ska jag mäta trycket på nytt och efter det bestäms det om blodtrycksmedicinen ska ändras.

Och på måndag är det dags för återbesök hos min cancerläkare och då hoppas jag förstås att jag "går igenom besiktningen"!

När jag ögnar igenom vad jag skrivit, så ser det ju väldigt tråkigt och dystert ut. Men nejdå, jag är vid gott mod och tror (som vanligt) att allt ska bli bra. Bli bra snart!

Kram  

Nu har jag sovit bort nästan två dygn av min ungdom!
Nästan direkt efter att jag skrev mitt förra  inlägg började jag frysa och få ont i kroppen. Jag började alltså få feber. Dessutom hade jag ont i underlivet. Blödde lite, vilket väl inte är så konstigt efter ingreppet som gjordes dagen innan.  Läkaren hade sagt att jag måste höra av mig om  tempen gick upp till 38º. Jag la mig med några lager täcken, som Uffe servade med vartefter jag frös mer och mer. Tempen steg och när den var en bit över 38º så ringde jag in till sjukhuset och de sa att jag skulle komma dit direkt. Sagt och gjort. När vi kom in till gynakuten hade jag drygt 39º och då hade jag ändå tagit  Alvedon några timmar tidigare. Prover togs bl.a. för att kolla infektionsvärdet.
Läkaren bestämde ganska snabbt att jag skulle läggas in.
Allt gick väldigt fort och proffsigt, ungefär dryga timmen efter att vi kom in så låg jag redan i min sjukhussäng och jag fick en första antibiotikados intravenöst.
Den natten kom de och tog blodtryck och temp väldigt ofta. Men det är ju bra att de har koll på en. Och mig störde det inte så mycket, jag var ganska "borta" i min febersömn. Tempen låg runt 39, trots att jag fick febernedsättande.

Haha, så här fräsch ser man ut när man legat och svettats i nästan två dygn!
Ja, så kan det gå när man får en infektion. Men nu håller sig temperaturen under 38 och infektionsvärdet har börjat gå nedåt, så i dag vid lunchtid kom Uffe och hämtade hem mig. Än så länge är jag inte så uppkäftig, men jag mår betydligt bättre än i går för då var jag helt sänkt. Så det går åt rätt håll!

När jag lades in på sjukhuset i onsdags kväll så var min första tanke; "Hjälp, ett trebäddsrum! Tänk om jag måste blockera toaletten i 20-25 minuter??" Men en sköterska visade mig att mitt emot rummet (ute i korridoren), fanns det ytterligare en toalett. OK, då kände jag mig lugnad.

Efter de här dagarna på SöS kan jag konstatera att de fortfarande levererar, både vad gäller omvårdnad och mat.

Synd bara att jag inte hade någon vidare matlust.

Men, som sagt, nu är jag hemma och får kurera mig själv med två sorters antibiotika och smärtstillande.

Trevlig helg!
K  ram

I går var det snökaos i Stockholm! Just den dagen som jag skulle in till Södersjukhuset för att göra gyn-undersökning och biopsi under sövning. Vi hade inte riktigt fått klart för oss att det var snökaos i staden, för hos oss var det lite snö sedan innan, men inget nytt. Men, vår vana trogen, så åkte vi ändå hemifrån i mycket god tid. När kom en bit på väg började det bli köer som kröp fram i snigelfart. Vi hörde på radion om det enorma kaoset det var och till att börja med förstod vi ingenting eftersom det bara var blött på vägen. Men när vi närmade oss staden förstod vi, vägbanorna var täckta av en mycket tjock isbark! Snorhalt!
Så småningom insåg vi att jag inte skulle komma i tid till sjukhuset och jag blev orolig för att jag skulle bli tvungen att åka hem igen, utan undersökning och biopsi. Jag ringde dit och de förstod och hälsade mig välkommen ändå.

En halvtimme för sent låg jag i alla fall i en sjukhussäng på avd. 72 och fick näringslösning.

När jag låg där kände jag doften av mat och kaffe, men jag var ju fastande från kvällen innan! Inte ens mitt morgonkaffe fick jag dricka  

Det blev lite väntan innan jag kördes iväg till operationssalen, där det var en väldig aktivitet på alla. Narkosläkaren frågade en massa och de förberedde effektivt inför sövningen. Ett par sköterskor höll på med mina ben, hissade dem upp och ner i de där ställningarna för underbenen. Det tvättade och plastade in mig, förutom där det skulle undersökas.
Sedan var det god natt och sedan började de ruska i mig. Man fattar ju inte att det gått en stund, utan man vill bara få sova vidare.
Efter en stund på uppvak kördes jag tillbaka till sal 1 och jag fick kaffe och en smörgås, vilket naturligtvis smakade ljuvligt.
Läkaren kom och berättade lite om "ingreppet"; långt upp i slidan hade jag ett myom, vilket nu är borta och skickat på analys. Då får vi hoppas att det är myomet, som har orsakat det onda jag haft i underlivet och att det nu ska bli bättre med det.
Jag hade inte varit på toa för nr 2 förrgår och inte i går heller, så jag var lite orolig att det skulle börja trycka på när jag var nersövd, men läkaren sa i alla fall inget om något sådant missöde, så jag väljer att tro att det gick bra!

Ett myom känns lite som en bagatell i jämförelse med allt annat jag gått igenom. I dag är jag extra ond i underlivet och även i ryggslutet (där jag alltid har mer eller mindre ont efter strålningen) vilket kanske inte är så konstigt med tanke på hur de höll på med mina ben hit och dit och upp och ner! Jag blöder lite från underlivet, vilket väl inte är så konstigt...men även från baken, vilket kanske inte heller är så konstigt med tanke på att allt ligger tätt ihop i den regionen.
Haha...det är mycket som inte är så konstigt i föregående stycke  

Nu är gårdagen historia och jag tar det lite lugnt så att det slutar att blöda. Och inväntar provsvaret från analysen förstås, men det skulle visst ta lite tid.

Kram  

Det är inte bara mina tarmar som är oberäkneliga. Stockholms morgontrafik är också oberäknelig, jag lovar. I dag skulle jag vara på Södersjukhuset vid 9-tiden för att ta EKG så vi åkte hemifrån i god tid, redan vid 7. Många bilar var det men inga köer, så vi var vid SöS redan 07:40 och då hade kafeterian inte ens öppnat än, de har tydligen ändrat sina öppettider *morr*
Så i väntan på te och morgonmacka satte vi oss på en bänk och ägnade oss åt studier av folk, som var; glada, sena, stressade, arga, ledsna, irriterade, positiva, leende, trötta, sovande, kaffedrickande (från Pressbyrån), pratsamma, tysta, halta...sedan öppnade kafeterian och vårt folklivsforskande projekt fick ett abrupt avslut.

Strax före nio var jag på EKG-avdelningen. Därifrån till provtagningen och i dag lyckades det vid första sticket - yes!

Därifrån till Gynekologmottagningen där jag hade träff med en narkosläkare för genomgång av tisdagens övning. Det blir alltså en lättsövning då "min gynekolog" ska ta sig en närmare titt i min "fillidora" och ta en biopsi på den där "utbuktningen".

OK, då får jag väl koppla av allt vad sjukvård heter fram till tisdag då? Oh nej då, i morgon ska jag till Vårdcentralen för annan provtagning samt blodtrycksmätning.
Tänk vad jag roar mig jämt    

Kram  

I dag var det så dags för besök hos min gynekolog på Södersjukhuset. Kändes lite obehagligt eftersom jag har haft ont i underlivet och det även har kommit lite blod. Men hon är så himla gullig och försiktig, så undersökningen gick hyfsat bra. Det gjorde ont och kom blod, men ok.

Hon kände någon "utbuktning" långt upp i slidan och den utbuktningen vill hon titta närmare på, men det gick inte i dag utan det blir under en lättsövning och då ska hon inte bara kolla och känna, utan även ta en biopsi.
Hon kunde alltså inte säga i dag vad det är, annat än att det kan vara polyper eller "ärrbildning"...tror jag. Men det kan också vara något annat. Men ingen idé att sia om det nu, det visar sig.

Ni vet mitt tänk, va? Dvs. det är ingen idé att oroa mig förrän jag vet om det finns något att oroa mig för.
I stället ska jag vara glad, det värsta som kan hända är att jag har varit glad i onödan *hihi*

Sedan blev det planering av det som ska ske framöver, så redan i kväll har jag fyllt i ett fyra sidor långt frågeformulär/hälsodeklaration på nätet.
På torsdag ska jag på EKG. Därefter ska jag träffa narkosläkaren. Och efter det ska jag till labbet för provtagning.

Och på tisdag är det sedan dags för det de kallar "dagkirurgisk operation"!



 Däremellan ska jag även klämma in blodtryckstagning och provtagning på Vc denna vecka. Och blodtryckstagning på Vc nästa vecka.
"Det är mycket nu!"

Kram