KickisLiv -

Nu var det ett bra tag sedan jag skrev här, men vi har haft strul med internet/wi-fi. Vi har fått bråka lite med uthyraren om detta, som inte sagt ett ljud om att det skulle vara begränsat.

För knappa veckan sedan började jag känna att något inte riktigt stod rätt till, att något var på gång i min kropp. Hur kan jag känna det då, undrar säkert någon. Jo, på den här tiden har jag lärt mig att känna igen tecknen. Att jag t.ex. vaknar på natten, är jättetrött men har svårt att somna om vilket sällan händer annars. Dessutom är jag då ofta väldigt kissnödig och måste gå upp, vilket aldrig händer annars. Lite annorlunda ledvärk, som om jag hade feber. En allmän olustkänsla i kroppen. Irriterad i halsen utan att vara förkyld.

Feberkänslan och ledvärk kan i och för sig komma från mitt ME-syndrom, likaså halsirritationen.

Men häromdagen märkte jag att jag var röd mellan skinkorna...hehe, hur lätt är det att titta sig själv i rumpan? Feberkänslan och ledvärken tilltog och på kvällen, när vi kom hem efter en middag ute med vänner,  hade jag lätt feber! *suck* När jag vaknade morgonen efter var jag inte bara röd mellan skinkorna utan även på delar av den ena skinkan! Och det är ömt.

Som det ser ut nu så har nog vissa av symptomen att göra med denna "hud-krasch" medan andra symptom har med ME att göra.
Är det inte det ena så är det det andra. Eller både och   Dvs. både bakslag vad gäller huden och ME-skov.

Men annars är det bra!   Vi pratade just om det häromdagen med ett par goda vänner, som just nu är här nere på ett hotell i närheten,  att när någon  frågar hur det är/hur man mår, så svarar man ofta att "det är lite si och lite så, jag har lite ont här och lite där...men annars är det bra".

Jag blir så trött!!! Jag kände mig ju så på gång och att jag blev starkare vartefter - och så kom detta!
Jag vill inte!!!! *surar*

Men även om vädret just i dag varit lite si och så här (regnskurar, svalt och blåst), så är det ändå bättre att vara här och sura än hemma i vintern.

Fast tyvärr börjar våra dagar här rinna ut, den 4 mars är det dags för hemfärd. Vill inte! Men måste, det drar ihop sig till 3-månaderskontrollen hos cancerläkaren.
Och nu är det väl ändå lika bra att komma hem så att de får kolla upp detta med huden igen. Om det inte blir värre med huden, så väntar jag med läkarbesök tills vi kommer hem. Försäkringen gäller inte om det är något med min hud, det har försäkringsbolaget skrivit in en "klausul" om efter att ha tagit del av mina journaler.
Men jag riskerar ingenting, måste jag till läkare så är det klart att jag gör det och lättar på egna plånboken

När vi kom ner hit den 15 december gick solen upp strax efter kl. 8, i dag gick den upp 07:31 men det såg vi inte eftersom det var mulet. Men i förrgår såg det ut så här från vår bungalow vid soluppgången.


Önskar er, som läser här, en riktigt trevlig helg!
Har ingen aning om huruvida det är fler än de tappra kämpar, som brukar kommentera mina inlägg, som läser. Jag ser att jag har många "besökare", men det kan ju vara samma personer som går in ofta, vad vet väl jag?

Kram  

"Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida"

("Just idag är jag stark" Musik: Kenta Gustavsson Text: Aapo Sääsk.)

Just här och nu känner jag mig precis som i texten. Jag har ju kvar mina biverkningar, men rent allmänt känner jag mig lite starkare, vilket är en härlig känsla.
Hur jag mår i morgon eller övermorgon vet jag inget om, jag vet hur skört det är med mitt mående så det kan mycket väl vända...men det är inget jag räknar med    
Även om vi nyligen fått känna på en mycket ovanligt sval vädertyp här, så kan jag säga att klimatet  på Gran Canaria gör mig gott, en helt suverän rehabilitering med andra ord.

För er där hemma i vintriga Sverige bjuder jag på denna blomsterprakt.


Kram  

Så är vi inne i februari månad och vi har redan varit här på Gran Canaria i 1,5 månad. Denna vecka har inte bjudit på något kanarieväder precis. Ett ovanligt svalt väder har dragit in här, det kallas "Isdrottningen DANA" och brukar kunna vara i en vecka, så nu väntar vi på nästa veckas väder!
Inomhus är det lite väl svalt och dragigt, husen är ju inte byggda för sånt här väder. Englasfönster förstås och lite springor här och där.

Jag mår riktigt bra av att vara här, även om min kropp helst vill ha lite mer värme än vad det bjuds på för tillfället. Men sol och värme kommer säkert tillbaka riktigt snart.
Jag känner mig alltså riktigt ok och stark även om jag fortfarande har mina biverkningar att tänka på, dvs. tarmar, hud och rygg. Och ME förstås, men den mår också gott av att vara här, när solen tittar fram alltså. Men bortsett från det så mår jag ganska ok.

Vår hyrda bungalow är inte alls i det skick, som utlovades i annonsen på Blocket så vi bråkar lite med uthyraren (en svensk tjej). Men det funkar, vi är anpassningsbara. Det som är värst är att spisen bara har två små plattor och det är lite trickigt när man ska laga mat här (vi kan, och vill, ju inte gå ut och äta varje dag). Stekpannan är större än plattan och när stek- eller vår medhavda wok-panna står på spisen så får inte ens den minsta kastrullen plats på den andra plattan. Tur att vi tog med oss wokpannan, för den tar mindre plats i nederkant och bungalowens stekpanna har sett bättre dagar.

Men med lite pusslande så går det. Och Micro finns.

Men till brie och jordgubbar behövs varken spis eller mikro.


Kram