KickisLiv -

Efter mitt förra inlägg har jag hunnit med att åka till Sälen med mitt "tjej-gäng". Vi skulle ha åkt första helgen i december 2017, men då hade det krånglat med infektion efter ett litet ingrepp i mitt underliv så vi sköt upp resan. Vi hade en härlig långhelg med fint väder, årsmötesförhandlingar,  mycket prat och skratt, god mat och dryck, vi har målat sidensjalar, tre av oss åkte skidor och två av oss fick avstå.
Men allt har en ände - och korven den har två.

Vid första advent ville vi sätta upp våra röda julgardiner i köket, trots att vi skulle åka till Gran Canaria den 15 december.
Julen varar fram till påska, så just i dag tyckte vi att det var läge att ta ner julgardinerna   Sagt och gjort, så nu har vi satt upp något ljusblått i stället.

I förra inlägget berättade jag om att min hud blivit helt galen! Lite galen och oberäknelig har den varit sedan strålningsbehandlingarna, men extra galen just nu. Jag ringde till hudmottagningen på SöS och en sjuksyrra sa att hon skulle meddela "min´" hudläkare. Då räknade ju jag med att min hudläkare skulle ringa, men det har hon inte gjort. Men jag ska inte klaga alltför mycket på det, under hela denna tid har jag oftast fått väldigt snabb respons från mina läkare. Dock inte denna gång.
Jag hade tänkt att jag skulle ringa igen denna vecka, men det har inte blivit så. Det är på något sätt som att jag drar mig för att ringa, jag är så himla trött på att behöva hålla på och ringa till sjukhus och vårdcentral. Jag vill bara att min kropp ska fungera och att jag ska slippa ha kontakt med dem mellan tremånaderskontrollerna.
Men men, jag inser ju att jag måste för huden mår inte bra. Dels är den fortfarande väldigt irriterad och röd i underredet, men även det konstiga på underarmen är kvar. Jag besparar er en bild på det röda mellan mina skinkor, men en bild på armen kan jag bjuda på. Från förra armbilden har det röda förflyttat sig lite uppåt på armen och det röda från förra bilden har bleknat.


Och tarmarna, ja de lever också sitt eget liv    Mellan 10:30 och 12:30 i dag var jag tre gånger på toa och varje "sittning" var på ca 25-30 minuter. Så ni förstår, jag hann knappt ut från toaletten innan det var dags att vända  

Jag hade planerat att kunna slänga kryckorna åt pipsvängen innan vi åkte hem från Gran Canaria, men så blev det tyvärr inte. Jag avskyr verkligen kryckorna, de är i vägen hela tiden och man har aldrig händerna lediga men ryggen är fortfarande väldigt ond, så jag behöver dem verkligen och måste alltså behålla mina följeslagare ett tag till.

Önskar er en riktigt Glad Påsk  
Kram  

Jag har en stark önskan! Och det är att när folk frågar mig hur jag mår, att jag ska kunna svara att; "Jo tack, det är riktigt bra!" Det måste ju vara trist att fråga mig hur jag mår, eftersom det nästan alltid är något!
Det har varit så lång tid med biverkningar hit och dit, så jag tycker att jag förtjänar att allt bara som genom ett trollslag ska försvinna och att mitt liv ska bli som det var innan jag fick "beskedet" i februari 2016.
Det är allt jag önskar!
Jo förresten, jag önskar att det ska bli vår också, helst i går!

Det lär väl dröja en liten stund i alla fall innan min önskan går i uppfyllelse. För i  går ringde min cancerläkare och sa att urinodlingen visade på bakterier - och det visste jag ju! Jag vet ju hur det känns! Jag kan inte räkna dem alla, jag har tappat räkningen på hur många gånger jag drabbats av urinvägsinfektion efter strålningen! Före strålningen hade jag uvi EN gång när jag var i 20-årsåldern.
Men nu är det ny antibiotikakur på gång, så får vi hoppas att det ger sig!

Huden i "underredet" började ju tjafsa med mig när vi hade en eller två veckor kvar på Gran Canaria och det har inte blivit bättre, tyvärr. Jag smörjer och har mig, men det vill sig inte riktigt! Dessutom får jag ibland konstiga fläckar lite här och där på kroppen. De poppar upp för att sedan försvinna efter någon eller några dagar. I går poppade det upp något konstigt på min ena underarm, från ena stunden till den andra. Det började klia när jag satt i bilen och körde, jag kliade med ena handen in under jackärmen och när jag kom hem såg jag dessa märken.

Trevlig helg!
Kram  

I dag fick vi stiga upp ganska tidigt (tidigt för att vara pensionärer alltså) för att åka in till Södersjukhuset, vilket brukar kunna ta sin tid. Men i dag gick det smärtfritt i morgontrafiken, trots att vi får åka en liten omväg vid Hornstull eftersom man inte får åka på Hornsgatan med dubbdäck.
Vi kom fram i god tid så vi hann med en mugg kaffe och en fralla innan det var dags att ta sig igenom de långa gångarna och till slut gå in vid denna välkända dörr.


Min cancerläkare är alltid så mysig och tar sig tid att lyssna och fundera kring det jag säger och frågar. Sedan är det som vanligt att lägga sig på den förhatliga britsen för den handgripliga undersökningen, men den är ju ändå ett måste.
Och även denna gång gick jag igenom besiktningen - yesssss  
Urinprov är skickat på odling.
Mina galna hudproblem får hudläkaren engagera sig i framöver.
Mina galna tarmar får jag nog stå ut med - det är bara att hoppas att det ger sig så småningom även om läkaren säger att det kan bli varaktigt.
Och för gynekologisk kontroll kommer jag att få en kallelse framåt senvåren/sommaren.

Men jag har inte fått något bakslag på cancern och det är ju det som är nummer ett!

Kram  

Lite smått chockartat blev det allt  att komma hem till snö och minusgrader! Och till vardagen; packa upp och ta hand om allt, tvätt, gå igenom posthögen och en massa andra vardagssysslor, som vi har varit lite avskärmade ifrån under tiden vi varit på Gran Canaria.

Vår sista vecka där blev det åter lite hit-och-dit-väder. Lite regnskurar blandat med solglimtar. Men vadå, det var väl som vanlig svensk sommar. Och min kropp funkar bättre när det är svensk sommar än svensk vinter, helt klart!
Vi har haft det bra under våra drygt 2,5 månader på GC och vi har trivts bra att vistas där så pass länge! Det HAR varit den sämsta "vintern" där på många, många år - men det betyder inte att det har varit eländigt väder hela tiden. Det har svängt en hel del, det har blåst lite väl mycket ibland, det har kommit regnskurar men i det stora hela så har vi haft en fin tid   Och vi har haft  många trevliga möten med vänner som semestrat på ön.
Bjuder på en papegojblomma därifrån. 


Hälsoläget då? Huden är fortfarande röd och irriterad mellan skinkorna. Det är så svårt att behandla irriterad hud i "underredet". Det kanske får bli ett besök även hos hudläkaren framöver.

I tisdags eftermiddag började det svida när jag kissade, för att senare på kvällen bli rejält ont när jag kissade. Gick och la mig och tänkte att jag på onsdagsmorgonen skulle kontakta Vårdcentralen. När jag vaknade på morgonen var det inte alls lika illa som kvällen innan, så jag tänkte att jag avvaktar och ser vad som händer. Vad har hänt då? Jag har inte varit på Vårdcentralen men det känns fortfarande lite när jag kissar, så det är ju något som inte riktigt vill ge sig. Jag tänkte att det kunde vara bra om det går över utan antibiotika, det har ju varit en hel del vändor med sådant de senaste två åren.

På tisdag ska jag träffa min cancerläkare och då tar jag med mig ett urinprov så får de titta på det. Det är en av sakerna som står på min lista inför träffen.

Vid hemkomsten har jag också fått ett litet bakslag på mitt ME-syndrom, med diverse symptom...bl.a. är jag otroligt trött. Det har varit mycket bättre med tröttheten när vi var på GC, inte alls lika ofta som jag blev så där otroligt trött så att det känns som att min lilla energi helt akut bara rinner ut genom fotsulorna...

På torsdag ska även Uffe på läkarbesök, han ska träffa ögonläkaren igen. Han har grå starr på ena ögat, det är riktigt illa. Han ser just inget på det ögat, bara grumligt. I december sa ögonläkaren att de först måste se till att få ordning på trycket i ögat innan de kan operera honom för starr, men vid telefonsamtal häromdagen sa de att trycket var inte så högt att det skulle hindra en operation. På torsdag får han veta mer.

Men "annars är det bra", som jag skrev i förra inlägget  
Kram