KickisLiv -

Min kropp påminner mig ibland (läs; rätt ofta) om att jag inte ska inbilla mig att den är helt ok. Som nu i fredags t.ex. då vi skulle på vinprovning på söder i Stockholm. Uffe hade fått viner och vinprovning i 70-årspresent av min syster och vi såg fram emot arrangemanget. Under den dagen var jag på toaletten två gånger, så det borde ha varit frid och fröjd. Men jag kände att det var en otrolig aktivitet i tarmarna, så innan vi åkte in till den stora staden var jag tvungen att stoppa upp tarmverksamheten med piller.
Kvällen avlöpte väl vad gäller tarmarna, dvs. inga akuta toalettbesök, och det var en annorlunda och mycket trevlig vinprovning med syrran och goda vänner.

Men det kostar på att ligga på topp, jag har ännu inte fått igång tarmverksamheten efter fredagens "stopp-piller", jag är nu uppkörd i magen och går runt här som ett vandrande gasverk  

I vintras när vi vistades på Gran Canaria i drygt 2.5 månader var jag tvungen att uppsöka vården vid tre tillfällen (influensa och urinvägsinfektion). Med tanke på min hälsobakgrund kändes det bra om jag kunde få förklara saker och ting på svenska, så det var "Svenska läkarmottagningen" som jag sökte mig till. För dessa tre läkarbesök betalade jag drygt 1500 kr.
För en tid sedan tog jag kopior på mina läkarutlåtanden, kvitton från besöken samt kopia på att jag vid den tidpunkten hade "frikort"  och skickade till Försäkringskassan. I fredags fick jag svar och för säkerhets skull fick jag tre identiska svar, eftersom FK lade upp min ansökan som tre olika ärenden. Deras svar visade att jag fick ersättning för HELA summan; dvs. drygt 1500 kr!!!
Det kunde jag väl aldrig tro om FK!


Nu önskar jag mest att jag får gå på toaletten snart och näst mest önskar jag er en trevlig Valborgshelg.
Kram  

Under de här åren då jag först behandlades för cancer och sedan den uppföljande eftervården, samt alla extrabesök pga. mina bökiga biverkningar så är det inte ofta som jag behövt bli irriterad över att vården inte fungerade bra.
Den har alltså fungerat alldeles utmärkt bra med något enstaka undantag.

MEN nu senast har det  varit knepigt att få kontakt med hudmottagningen, eller rättare sagt hudläkaren skulle ringa mig med besked om jag ska testa en annan salva (hon skulle bara för säkerhets skull kolla upp om det är ok att använda den på just strålskadad hud) samt lite provsvar.
Eftersom hon inte ringde så laddade jag här och i onsdags morse/fm ringde jag och fick beskedet att "kvoten" var fylld för dagen och att jag fick återkomma. Då tog jag i stället och loggade in på Vårdguiden och lämnade ett meddelande att jag ville bli uppringd eftersom läkaren missat att ringa mig.  
I går morse fick jag svar på Vårdguiden att jag skulle bli uppringd "omkring kl. 10". Så jag höll mig vackert hemma förstås, eftersom jag tillhör den generationen som inte har lust att diskutera min hälsa på bussen, i affären eller liknande.
Nu skulle jag i och för sig ingenstans i går, men ändå...hur som helst; ingenting hände. Timmarna gick och när klockan hade passerat 13 låg blodtrycket på topp och jag skickade ett nytt, ganska irriterat, meddelande på Vårdguiden. Efter någon timme fick jag svar att läkaren var upptagen av patienter hela eftermiddagen men att hon skulle ringa upp mig så snart hon hade en lucka. Det tog inte mer än en kvart så ringde läkaren. Äntligen! Det var den 9 april jag var hos henne, så det var verkligen hög tid att hon ringde!!! OCH att hon ursäktade sig, vilket väl var på sin plats?!?!

Hudprovet visade inget annat än "solpåverkad hud". Ja, vi har ju varit på Gran Canaria i vinter och det var en hel del sol, även om jag inte ligger och pressar i solen. Min hud har aldrig varit känslig för sol, men den har  blivit helt annorlunda efter strålningen, man skulle ju kunna tro att den bara är irriterad i det strålade området men så är det inte. Hela kroppens hud har blivit känslig och torr (vilket jag aldrig har haft tidigare) och det blir ibland konstiga märken både här och där. Men som sagt, huden har alltså blivit lite känslig mot solen efter strålbehandlingarna, så jag får tänka lite extra på det och vara extra noga med solskyddsfaktorn.
Den nya salvan har jag nu recept på, såg att den kostar över 600 kr för en liten tub - men om den hjälper så är den värd varenda krona.

Kliandet på armarna (som kommit och gått i några månader) kan mycket väl bero på att det plötsligt har börjat växa hår igen på mina armar. Det KAN alltså klia då, även om det inte är så vanligt. Men jag drar mig nu till minnes att det kliade en hel del på fillidoran i samband med att håret kom tillbaka där. Jag har ju fått ALLT, känns det som, vad gäller biverkningar och konstiga grejer, så varför inte även en massa kli på armarna när håret växer ut?    
Allt hår försvann ju vid behandlingarna och jag trodde att jag inte skulle få något hår på armarna igen, eftersom allt hår på övriga ställen har kommit tillbaka för länge sedan. Nä, just det...inte precis allt hår, ögonbryn och fransar blev bara väldigt glesa, men försvann inte helt.

Jag har varit inne på min journal på Vårdguiden och ser att hudläkaren ännu inte gjort någon journalanteckning för mitt besök den 9 april.
Någon som vet om det finns någon regel om hur snart efter besöket de ska skriva en journalanteckning??

I dag blev det mycket gnäll och utförlig beskrivning av det uteblivna samtalet, men det är flera som frågat och undrat, så då blev det lite gnälligt om det och nu går det till historien...
Men, som ni vet så har jag oftast mest gott att säga om vården.

Helgkram  

Efter mitt senaste inlägg har vi hunnit med en tur till Palma Nova på Mallorca, torsdag - söndag. Detta för att fira Uffe, som ville smita från sin 70-årsdag. Med följde  döttrarna (förutom min dotter som bor i Tanzania) och min syster. Uffe firades ordentligt i dagarna tre, bl.a. med bubbelfrukost  



Väl hemma igen så började väntan på att hudläkaren skulle höra av sig, hon skulle  för säkerhets skull kolla upp om salvan (som hon tänkte sig att jag ska testa på min irriterade hud) fungerar på strålskadad hud. Hela veckan har gått utan att hon har ringt, så det får jag ta tag i på måndag. Dvs. ringa själv och efterlysa hennes samtal.

Tänk vad tiden går fort! För två år sedan hade jag klarat av den första "cellgifts-veckan" på Södersjukhuset, och börjat märka av bl.a. illamående, "hörselskada" och håret som  började släppa. Väntade på att blodvärdena skulle ordna till sig så att cellgiftsvecka nr 2 kunde genomföras.
Men efter alla behandlingarna så blev jag cancerfri och 3-månaderskontrollerna visar att jag fortfarande är det. Jag har ju fortfarande en hel del besvär av lite besvärliga biverkningar, som inte vill ge sig - men jag är cancerfri!!!  

Och äntligen har den efterlängtade våren infunnit sig     Det kommer att bli bakslag på våren, det vet vi av erfarenhet...men den har visat sig och det är så härligt att se hur naturen vaknar upp efter den långa vintervilan!

Trevlig helg!
Kram    

I dag var det så dags att träffa "min" hudläkare på Södersjukhuset.

Hon konstaterade (igen) att min hud nertill ÄR strålskadad och att huden mycket lätt blir röd OCH att läkandet motverkas av att jag har psoriasis. Detta är ju egentligen inget nytt!
Tidigare så har det ju fungerat med att jag haft mitt speciella "behandlingsschema" så fort huden blivit röd, men att det den senaste tiden inte fungerat. Det röda har inte helt gått bort när jag behandlat, för att sedan blossa upp igen. Läkaren funderade lite på vad hon ska skriva ut för ny salva att testa. Den hon tänkte på ville hon först, för säkerhets skull, kolla med sina kollegor om det finns några som helst restriktioner mot att använda på strålskadad hud. Den salvan innehåller ingen cortison, vilket ju är bra med tanke på att jag ska använda den i ett område där huden redan är så tunn. Cortison gör ju på sikt att huden blir tunnare och skörare, vilket den ju redan är.

Dessutom kan det vara bra att hitta fungerande alternativ, eftersom det kan vara så att dessa besvär blir varaktiga  

De rödaktiga hudirritationer på bl.a. mina armar är något helt annat, men kan mycket väl indirekt ha att göra med att min hud i övrigt är så extra känslig efter strålningen. Hon tog hudprover från armen. Hon funderade på om det kan vara något med blodplättarna eftersom jag får sådana "blödningar" på olika ställen, men just nu framför allt på underarmarna.

Läkaren kommer att ringa mig om den nya salvan kan användas av mig. Hon kommer också att ringa om blodproverna. Inom en vecka ringer hon.
Sedan ska ju hudproverna analyseras men det kommer att ta längre tid.

Som vanligt är det "väntan" som gäller, men det har jag ju fått vänja mig vid under dessa dryga två år.

Och som vanligt rullar livet på - och det är man ju tacksam för  

Ja, detta var ett litet försök att sammanfatta dagens läkarbesök och roligare än så här är jag inte i dag.

Kram  

Trots att jag har ett sånt motstånd till att ringa till "vården" så tog jag mig i kragen direkt efter påsk, så i tisdags ringde jag till hudmottagningen på Södersjukhuset. Syrran jag pratade med lovade att meddela "min" hudläkare att jag vill ha kontakt. I och med det så började väntan.
Väntan under resten av tisdagen - ingen hudläkare ringde!
Väntan på onsdagen - ingen hudläkare ringde!
Då började jag surna till ordentligt så i torsdags morse var jag på krigsstigen och laddade  för att ringa igen men DÅ ringde läkaren. När jag sa att jag ringde redan för drygt två veckor sedan, så sa hon att det har hon absolut inte fått något meddelande om, för hon känner så väl igen mitt namn så det var hon tvärsäker på. Jaja, strunt samma, nu ringde hon i alla fall och jag ska träffa henne på måndag. Skönt!

För övrigt så rullar det på med biverkningarna, de som besvärar och begränsar mig i livet. Sedan är det lite annat småtjafs, men det är bagateller i sammanhanget!
Jag gör mitt bästa hela tiden att tänka positivt. Och att se till allt jag faktiskt kan göra, i stället för det jag inte kan göra.
Och siktet är helt klart inställt på framåt, allt SKA bli bra, så är det bara. Det är bara det att det tar lite längre tid än vad jag hade kalkylerat med.

I dag skjutsade jag Uffe till "Ögon Globen" men i dag fick han inga droppar som gör att han inte kan köra (men han undviker ändå att köra nu när han ser så otroligt dåligt på ena ögat), men det är ändå bra att stötta varandra vid olika läkarbesök. Uffe har ju stått vid min sida dessa två år, till varje behandlingsdag och varje läkarbesök, så det fattas bara!
I dag mättes och förbereddes det inför hans starroperation, som kommer att bli i mitten av maj. Härligt! Sedan kanske han slipper sitta med förstoringsglas när han läser och löser korsord  

När vi var på väg hem stannade vi till vid Ica MAXI och när vi kom till kassan låg det två såna här i vår kundvagn! Varför då´rå? Jo, "because we´re worth it"   


Önskar er en trevlig helg!
Kram