Om



KickisLiv - efter cancerbeskedet!
Tankar och känslor när jag fick veta att jag har cancer. Funderingar, känslor och mående inför, under och efter behandlingarna.
Anledningen till att jag börjar blogga om detta är att jag vill skriva ner mina tankar vartefter, som en dagbok, och om det är någon som vill läsa och följa mig, så välkommen!
Och en sak är säker; jag tänker bli frisk igen, det har vi bestämt! Så det så!

Om

Sidor

Senaste inlägg

Visar inlägg från maj 2018

Tillbaka till bloggens startsida

Provsvar

I morgon är det den sista maj och man kan väl säga att i stort sett hela maj har varit otrolig vädermässigt här! Sol och klarblå himmel nästan alla månadens dagar. När hade vi det senast? Knappast under min levnad.

I går fick jag ett brev från "min gynekolog" och hon skrev; "Urinprovet visar sparsam växt av ofarliga bakterier, man brukar inte behandla med antibiotika vid sådant provsvar."
OK, jag är glad att slippa antibiotika. Men jag undrar ju fortfarande varför jag fick feber de där dagarna för ett tag sedan, jag hade ju lite uvi-känsla då. Men det kanske var så lite att det hjälpte med citronvatten och det är ju bra i så fall.
Eller så berodde febern på mitt ME/CFS, svårt ibland att veta vad som beror på vad.

Jag har blivit tipsad om "Hiprex" så när jag var hos gynekologen frågade jag henne om jag kunde få testa det i förebyggande syfte eftersom jag får uvi så ofta. Det var hon positiv till och skulle skriva ut det men DÅ upptäckte hon att jag en gång fått en kraftig allergisk reaktion på Furadantin (mot uvi) och i Hiprex finns delvis samma beståndsdelar och därför kan man inte ge mig det.
Så där sprack den förhoppningen  :-\

Kram  <3

Jag gick igenom gyn-besiktningen

Ytterligare en härlig majdag har snart gått till historien  8-)

Träffen med min gynekolog på Södersjukhuset gick bra. OK, jag ÄR strålskadad i hela underredet, huden och i ryggen, så jag är väldigt skör i hela det området. Det ser bra ut efter myomet de tog bort i november, men jag har fortfarande små mjuka knölar i fillidoran, som ärrbildning efter strålningen. Inget farligt men det är skört och jag blöder lätt där.

Jag hade med mig ett urinprov dit och det har skickats på odling. Jag har inga direkta symptom på urinvägsinfektion, men med tanke på alla uvi:n jag har haft efter strålningen OCH eftersom jag hade feber under ett par dagar nyligen, så är det ju säkrast att kolla upp det.

I morgon ska vi träffa audionomen på HörAB för lite justering av hörapparaterna.
Sedan är det nog lugnt tills i juni då jag ska träffa min cancerläkare för ny 3-månaderskontroll. Inför dessa kontroller känns det alltid lite extra spänt innan jag kan andas ut i ytterligare tre månader.

Det är torrt i skog och mark nu. I helgen brann det någonstans och vi kände brandrök, det cirkulerade olika rykten om gräsbränder. Men visst är det himla obehagligt när man känner brandrök!
I förra veckan var det ett radhus som brann här i närheten. Inga personskador, tack och lov, men tänk vad hemskt för dom vars hem bara gick upp i rök!  :'(

Så var försiktiga om ni grillar!

Kram  <3

Feberfri

I mitt förra inlägg hade jag haft feber två kvällar/nätter i rad, men efter det har det varit lugnt. Märkligt! Jag har ingen aning om vad febern kan ha berott på och jag orkar inte forska i det heller.
Även om de alltid är tillmötesgående och bussiga på Södersjukhuset, så orkar jag inte alltid med dem. Jag är trött på vården, även om de aldrig har behandlat mig illa. Jag skulle önska att jag inte var beroende av dem, att jag kunde klara mig utan dem!
Lätt att förstå mina tankar va?

I november 2017 var jag ju hos gynekologen på SöS och hon ville undersöka mig under lättsövning och ta en biopsi på "något". När det ingreppet utfördes så visade det sig att jag hade ett myom långt upp i fillidoran och det togs då bort. Dagen efter ingreppet fick jag åka in till SöS igen eftersom jag fick hög feber. Då blev jag inlagd några dagar så att de fick ordning på infektionen, som jag drabbats av. Allt detta är nu historia men jag skulle bli kallad för återbesök hos gynekologen efter ungefär ett halvår, dvs. snart.  I juni ska jag även bli kallad för min vanliga 3-månaderskontroll hos min cancerläkare, så jag har lite börjat vänta på kallelser.
Men ibland ska man ha lite medflyt också. I förmiddags ringde de från gynmottagningen och sa att jag ju står i tur att bli kallad för återbesök, men innan de kallade mig ville de kolla om jag har möjlighet att komma på en återbudstid i morgon. Klart att jag vill, så kan jag bocka av det sedan!

Sedan förra veckan har jag sökt audionomen på HörAB för att få en tid där hon kan justera mina hörapparater. Hon och jag har ringt om varandra men i dag ringde hon och jag satt varken i bilen eller på toa när hon ringde. Hon hade en återbudstid på onsdag att erbjuda mig, så just nu går i alla fall detta med återbesökstider min väg  (y)
Men, som sagt, helst skulle jag vilja klara mig utan dem!

I går tvättade vi våra kuddar och de fick sedan torka i solen. I dag har vi tvättat våra täcken och madrass-skydd och de har också torkat i solen. Härligt med sånt här väder så att man kan få sina sängkläder soltorkade!

Så nu längtar jag nästan efter att gå och lägga mig  ;-)

Håll gärna en tumme att det inte är några konstigheter vid gynundersökningen i morgon  (y)

Kram  <3

Alltid är det något...

Nu har det gått ett par veckor igen och det rullar på detta att jag alltid måste vara på min vakt vad gäller huden och tänka på mina toabesök innan jag går någonstans. Och så är det min onda rygg då! Tack och lov gör den inte ont precis hela tiden, utan det blir värre när jag står och går.
Och alla dessa besvär är skador från strålningen. Min "hörselskada", däremot, blev av cellgiftsbehandlingarna.

I förrgår och i går mådde jag helt ok på förmiddagarna för att framåt eftermiddagen börja få ont i lederna och feber! I de lägena brukar jag direkt bli observant på om det kan vara urinvägsinfektion, men jag har inte känt något speciellt av det. Hmmmm, ibland är det svårt att veta för just dessa symptom kan jag ju ibland känna av när jag får ME/CFS-skov. I går kväll mådde jag riktigt skruttigt, så jag gick och la mig redan vid 20-tiden och har sedan sovit i stort sett "klockan runt". Nu har jag ingen feber men vi får se hur det blir framåt dagen.

Ja, alltid är det något!

I veckan har min äldsta dotter (som bor i Tanzania med sin familj) varit på snabbvisit i Sverige pga. att hon måste till "Hudcentrum" för att operera bort ett par "hudtumörer", varav den ena i ansiktet (det blev 10 stygn). Dvs. hudcancer, men de har sagt att det är den snällare sorten som oftast inte skapar dottertumörer/metastaser.
Helt klart så fungerar nog inte bara jag som så att man blir mer orolig när det gäller ens barn än när det gäller en själv.

I går kväll kom dottern tillbaka till sin familj i Tanzania, där de håller på och förbereder sig inför flytten tillbaka till Sverige om ungefär en månad (efter 5 år där)  (y)

Och jag kämpar vidare med mina irriterande biverkningar.
Snart är det dags för 3-månaderskontroll igen, alltid lika "spännande".

I år blev det kort semester för skomakarna, eller nästan ingen alls för det blev nästan ingen tid "mellan hägg och syren".

Trevlig pingsthelg!
Kram  <3  8-)

Nya salvan

När jag till slut fick kontakt med min hudläkare så skrev hon ut en annan salva, som jag skulle testa att smörja mig med i "underredet". Det blev ett snabbt test, kan jag meddela.

I onsdags kväll smörjde jag mig med den innan jag gick och la mig. Två timmar senare vaknade jag av att det kliade, kröp i skinnet och brann som eld i det insmorda området! Det gick ju inte att sova vidare, så jag gick upp och tvättade mig men salvan hade ju hunnit tränga in så det fortsatte att "brinna".

Jag brukar sällan läsa om biverkningar innan jag använder något nytt så jag hade ingen aning om det skulle kunna hända något när jag började använda denna salva.
Men nu gick jag upp, startade datorn och började läsa och ja, man kunde drabbas av just detta som jag beskrev ovan. Och då är det ju klart att min skitkropp reagerade så *suck* och *morr*

Framåt morgonkulan började den brinnande känslan avta så jag kunde somna om till slut.

Jösses Amalia, vem kunde föreställa sig att man skulle reagera så på en salva som skulle vara bra för irriterad och röd hud? Det stod visserligen att läsa att efter någon veckas användande kunde det lugna ner sig. Jaha, och under den veckan ska jag gå runt med ett kliande och brinnande underrede?

Hmmm, vilket är värst? Jag får fundera på saken och kanske försöka få tag på hudläkaren igen och höra vad hon rekommenderar mig att göra. Under tiden håller jag mig till mina "gamla salvor".

För övrigt så fortsätter tarmarna att bära sig åt av och till. Och ryggen besvärar mig väldigt.
"Men annars är det bra."  :-\  :-)

Trevlig helg!
Kram  <3