KickisLiv -

Med tanke på att jag mer eller mindre tillbringat nästan två veckor i sängen med feber, så gick det förvånansvärt bra att "bita ihop" och klara av att fira midsommar traditionsenligt med goda vänner. Dagarna efter var jag trött så klart, men det var det värt. Har tagit det lugnt och vilat resten av helgen.

Det har börjat röra på sig efter mitt senaste besök hos min cancerläkare. Det har börjat trilla in kallelser, bl.a.  till MR av ryggslutet och till "infektion" på Södersjukhuset. Och så trillade det in en kallelse till mammografi, men den tiden krockade inte med någon annan tid, så det är väl bara att köra på med allt.

Febern är alltså borta och huden på skinkorna har lugnat ner sig (hudläkaren säger att det är rosfeber, som jag hade nu och även har haft vid några tidigare tillfällen) och på torsdag morgon tar jag den sista penicillintabletten.

När jag låg till sängs med feber, så kände jag mig verkligen inte så uppkäftig. Jag fattar inte, men jag blir så attans sjuk av febern! Och lite märkligt var att första feberveckan blev det stopp i tarmarna i ca 4-5 dagar innan de drog igång med en farlig fart. Andra veckan blev det stopp igen i 4-5 dagar för att sedan dra igång igen. I dag har det varit full fart fyra-fem gånger så nu är jag sårig igen.

Jaja...det är som det är och det blir som det blir. Men lite trött på det hela blir jag, ganska mycket trött om jag ska vara helt ärlig...

Kram  

Vår sjukvård får ofta en massa kritik, men så här kan det också gå till:

Efter att ha mått extra dåligt med feber hit och dit i över en vecka och så även i morse (i skrivande stund drygt 38)! När jag morgoninspekterade min hud framför spegeln upptäckte jag att båda mina skinkor var knallröda, ungefär halva skinkorna från ”skåran” och utåt! Detta känner jag igen, så har det varit vid några tidigare tillfällen med feber därtill. 

Jag ringde numret för att få tag på min kontaktsjuksköterska. Jag knappade in mina uppgifter och väntade på att bli uppringd, vilket inte tog så lång stund. När hon fick läget klart för sig sa hon att jag måsta få prata med jourläkaren, men vid närmare eftertanke tyckte hon att jag borde få prata med min cancerläkare, som var fullbokad hela dagen. Hon skulle se vad hon kunde göra!

Det tog inte lång stund förrän min läkare ringde och insåg snabbt att hudläkaren måste blandas in. Vi la på och en stund senare ringde min läkare igen och sa att hon pratat med hudläkaren, som verkade kunna min ”hud-historik” utantill! De kände ju båda igen detta med knallröda skinkor + feber och tidigare har huden bleknat och febern försvunnit med antibiotikabehandling. Vips så fanns det ett recept, Uffe pilade iväg till apoteket - och strax efter klockan tolv kunde jag ta dagens första antibiotikapiller! Bra jobbat, va?

Sedan ska det ju utredas varför jag får dessa feberattacker, med olika orsak från gång till gång. Men det blir en annan historia. 

Då är det vara att hoppas att det lugnar ner sig, så kan jag koncentrera mig på mina övriga biverkningar    

Kram   

...förrän man är över bäcken!

I onsdags gjorde jag det. Ropade hej alltså!

Jag var så glad att jag var feberfri på morgonen och kände mig ganska nöjd efter läkarbesöket, att de tar tag i både det ena och det andra. Knappt hade jag skrivit klart min ”rapport” förrän febern slog till igen med full kraft. Och jag lovar, numera (dvs. efter strålningen) räcker det med 37,5 för att sänka mig! 

Så har veckan fortsatt, med olika besked varje morgon. Tempen har visat allt mellan 36,1 till 37. Och framåt kvällarna har jag kroknat med runt 38! Så även i kväll! Ligger i sängen med 38,3 och febervärk i kroppen. Även på dagarna när jag är hyfsat feberfri så känner jag att det är något som inte stämmer i kroppen. Får nog ta och ringa till min kontaktsjuksköterska i morgon    

Känner mig lite låg, det känns så tröstlöst med denna feber till råga på all annan ”skit” som jag dras med efter behandlingarna. 

Men snart så!!! Hur många gånger har jag tänkt och sagt så???

Önskar er en fin midsommarvecka.

Kram  

Det kändes direkt i kroppen i morse när jag vaknade. En känsla av att febervärken i kropp och leder var borta. Tog tempen, som visade 36,4º!!! Jag somnade i går kväll med 38,5º och vaknade feberfri!
Härligt, då är det bara resten kvar   (dvs. alla biverkningarna). Men skönt att vara av med febern.

För att vara pensionärer så steg vi upp tidigt i dag eftersom jag skulle vara på Södersjukhuset kl. 9 - och med tanke på hur trafiksituationen kan se ut vissa dagar, och vid den tiden, så åkte vi hemifrån i mycket god tid. Pga. mina tarmar så går det bort att åka kommunalt, i så fall måste jag ta "stopp-tabletter" och de vill jag inte ta alltför ofta för då vet man aldrig när tarmverksamheten kommer igång igen.

I dag var trafiken lugn så redan kl. 8 hängde vi på låset när kafeterian på SöS öppnade.

Det var alltså min cancerläkare jag skulle träffa i dag, väldigt lägligt med tanke på de senaste dagarnas höga feber.

Som vanligt lyssnar hon noggrant på allt jag säger, hon frågar lite och gillar mina lappar,  med noteringar om mitt mående.

Men först och främst det viktigaste: inga nya tumörer i ändtarmen  

Sedan gick vi i tur och ordningen igenom mina biverkningar:

Tarmar: Mina tarmar ÄR ju strålskadade och det ÄR besvärligt med en tarmverksamhet som gör att jag blir hastigt nödig och då är det NU som gäller! Jag har dock sällan diarré, men det kan trycka på rejält ändå! Tyvärr inte så mycket att göra åt men hon lyssnar på mina beskrivningar om avföringens konsistens samt om slem och blod som kommer ut. Föga tröst att hon säger att det inte är sååå ovanligt efter strålning.
Hon skulle kolla om hon kan skicka mig på  "bajs-cancer-rehab", haha, minns inte vad det hette och inte var  

Huden: Den blir ju väldigt röd av och till och däremellan kan det vara lugnt ett tag. Kan väl säga att det oftare är rött än inte. Vi pratade om den där nya salvan som jag inte tålde pga. att det började klia och "brinna" i hela underredet. Det är ju i synnerhet huden i det strålade området som ger mig stora problem, men huden i allmänhet krånglar också. Att jag sedan många år haft kontakteksem och psoriasis gör ju inte saken bättre, dvs. min hud hade ett sämre utgångsläge inför behandlingarna. I förra veckan var huden ganska ok MEN så kom febern och då blev det knallrött direkt! Hela vägen!
Fortsätta att inspektera huden framför spegel flera gånger om dagen för att direkt börja smörja så fort jag ser minsta tendens till att huden börjar rodna.
Detta är naturligtvis en av anledningarna till att vi numera sällan har övernattande gäster...och även att jag inte gärna sover borta. Hotell går ju bra för då har jag mitt eget krypin, med Uffe förstås men han har sett och varit med om det mesta vid det här laget!

Ryggen: Smärtor när jag står och går pga. strålskador. Har tidigare röntgats för detta och det fanns inget annat det kan bero på. Men för säkerhets skull vill läkaren ändå att jag ska genomgå en MR så att inget annat missas för att vi fortsätter att gå på linjen strålskador i brosk och ligament. Nu när jag hade så hög feber kändes det precis hela tiden som att ryggen skulle gå av i ryggslutet!

Feberattackerna: De kommer ju alltför ofta och ibland har det berott på urinvägsinfektion, ibland att jag haft som stora inflammerade områden på skinkan (alltså inte det vanliga röda i underredet) och ibland har man inte hittat någon orsak alls.
Nu ska vi försöka gå till botten med detta, kanske inte att det går att "bota" men att man åtminstone kan få en förklaring till vad som händer. Och lite märkligt är det ju att så fort min temp kommer upp i ca 37,3 (vilket ju normalt knappt betraktas som feber) så känner jag direkt av det i min kropp, ont i kropp och leder!!!
Hon skulle kolla vart hon ska remittera mig, troligtvis till någon infektionsklinik.
Jag hade med mig urinprov (morgonurinen) som skulle kollas med sticka och även skickas på odling. Redan när vi var på väg från sjukhuset ringde läkaren och sa att provet med stickan visade på något, som jag glömt vad det heter och det troligaste är att det beror på att kroppens immunsystem slår ut sig själv (jag tror att det var ungefär så hon sa, jag satt i bilen och kunde inte anteckna). För säkerhets skull sa hon att jag ska gå till vårdcentralen så att det får kolla blodsockret, för det stickan visade kan också bero på det.
"Ojojoj, det är mycket nu!"

Det blev långt det här...och av detta kommer mina dagar delvis att fyllas med framöver. Kom inte och säg att jag inte roar mig  

Och om någon undrar om jag inte är frisk än, så är svaret: Njae, inte riktigt än, men snart!

Kram  

Ibland blir man extra trött! Som t.ex. när man har  skrivit ett långt blogginlägg och allt bara försvinner just när man ska publicera inlägget. Och just denna gång ligger jag i sängen och skriver på luren *suck*

Så nu börjar jag om: I lördags spaltade jag upp lite om mina besvärande biverkningar. Påpekas bör att långt ifrån alla som strålas får biverkningar.

Jag skrev då även att jag fått feber. Igen! Gick då tidigt till sängs i förhoppningen att sova bort det hela. I söndags vaknade jag i tron att jag lyckats och dagen löpte på i den tron tills febern slog till igen framåt kvällen. Fortsatt febrig i går, var sängliggande i stort sett hela dagen. Framåt kvällen steg febern ytterligare och sent på kvällen visade termometern 39,8 trots Alvedon! Vid det laget var jag helt sänkt och Uffe rejält orolig. Han satt och la våta tvättlappar på min panna och runt halsen samt baddade mig lite här och där. Efter en stund började faktiskt febern att sjunka lite. 

Även i dag har jag feber, dock ej så hög. Men jag är sängliggande, orkar inte vara uppe. Kroppen är helt slut, känns som om jag är överkörd av en pansarvagn. Eller nåt!

Tur att Uffe redan i går ringde återbud till några vänner som vi skulle träffa på trevligheter i dag     

Jag drabbas ju lite då och nu av dessa feberattacker. Ibland har det berott på något med huden. Ibland på urinvägsinfektion. Men ibland har man inte kunnat hitta någon orsak!

I morgon ska jag till läkaren, så får vi se vad det blir för teori denna gång. Jag misstänker huden, för sedan i söndags har det poppat upp en väldigt öm/ond punkt på skinkan, nära ”utgången”. Gör ont att sitta, trots sittning. 

Kram