KickisLiv -

I duschen stod jag och funderade när jag hade balsam i håret efter schamponeringen. Man använder balsam för att håret ska bli mjukt. För att en stund senare ha i t.ex. saltvattenspray eller mousse för att håret ska bli mindre mjukt. Hmmm, det verkar ju lite motsägelsefullt! Men visst, jag fattar att balsamet ska vara välgörande för håret. Men är det det? 
Längre än så orkar inte min hjärna arbeta i dag i denna värme...

Annars rullar det på ungefär som vanligt. Jag fortsätter att strida emot mina biverkningar med det jag kan göra.

Väntar på att bli kallad till Ortopeden och Infektion på Huddinge sjukhus, men det går väl inte supersnabbt så här i semestertider. Däremot var de snabba på Sabbatsbergs sjukhus för jag har fått en kallelse till "kartläggande samtal" angående mina bråkiga och besvärliga tarmar. Min cancerläkare har inte gett mig några förhoppningar om att de ska göra mina tarmarna mer "normala" utan hur jag ska handskas med det...nåja, det låter lite flummigt, men vi får väl se vad det kan ge. Jag vill ju att de bara knäpper med fingrarna och så är mina besvär borta.

I går eftermiddag fick vi lite svalka tillsammans med min syster. Vi lunchade i Heron City (vid IKEA) och gick sedan på bio och såg "Mamma Mia! Here we go again!" - en riktigt uppfriskande och härlig "må-bra-film". Balsam för själen skulle man kunna säga!
När vi vid 18:30-tiden kom ut från Heron City var det som att gå in i en vägg (av värme alltså).
Att gå på bio i Heron City känns tryggt och bra, med tanke på mina tarmproblem. Många toaletter finns det och jag bokar alltid ytterplats.

Trevlig helg!
Kram  
  

Det är inte lätt att tänka i en värme, som man inte är van vid. Men jag försöker och då har jag bl.a. funderat lite över detta med den läkta frakturen. När jag fick så där akutont i vänster höft (eller var det kanske i bäckenet?) i mars 2017 så gjordes det  en röntgen i anslutning till det. Jag hade ju även innan, av och till, känt av detta onda i ryggslutet. Den röntgen som utfördes då var inte MR utan sådan röntgen där dom sprutar in kontrast. Men då fick jag beskedet att det inte syntes något, utan man konstaterade att det var brosk och ligament, som blivit drabbade/försvagade av strålningen.
Äsch, jag kommer inte längre i mina tankar vad gäller detta, utan jag ser fram emot att träffa en ortoped och då får jag ställa mina frågor och få allt förklarat för mig.

I går ringde infektionsläkaren efter att han tagit del av de nya proverna - och han meddelade att de visar samma sak, dvs. att mitt immunförsvar är nedsatt. Han hade pratat med en infektionsexpert på Huddinge sjukhus och de var överens om att de inte är säkra på att det påverkar den typ av infektioner, som jag så ofta drabbas av. Men remiss är ändå skickad till Huddinge sjukhus så ska de titta vidare på "min historik". Jag blir väl kallad så småningom så att de får titta lite närmare på mig.
Inför de nya blodproverna som togs i måndags, så hade infektionsläkaren gått igenom alla prover som tagits på mig - och han konstaterade att det enda prov som inte tagits var HIV, så han undrade om det var ok att vi kompletterade med det.
Många biverkningar och infektioner (av och till) har jag men i går fick jag beskedet att jag i alla fall inte har HIV. Fast just det beskedet var ju inte så överraskande.

När det håller på så här och krånglar med biverkningar, då är jag väldigt glad över min blogg, det är bara att gå tillbaka och se när än det ena och än det andra hände.

Nu går vi mot helg så jag önskar eventuella läsare en trevlig sådan!
Kram  

Den 13 mars 2017 skrev jag bl.a. så här i min blogg:
"I fredags em skjutsade jag Uffe till tåget (han skulle in till stan för att träffa några f.d. arbetskamrater) och då kände jag att det gjorde lite ont i vänster höft när jag gick men absolut inget att orda om. Lite senare märkte jag att det började göra rejält ont när jag skulle stödja på vänstern, för att sedan bli värre och värre och till slut fick jag stödja mig på stolar och väggar när jag skulle röra mig. När jag senare på kvällen skulle hämta Uffe så var jag tvungen att ta fram en krycka, annars hade jag inte tagit mig någonstans. Han såg lite snopen ut för när jag skjutsade honom gick jag normalt - och när jag hämtade ett antal timmar senare gick jag med krycka!"

I dag ringde min cancerläkare för att lämna svar på röntgen av rygg och bäckenet. Jag har haft en fraktur  (den ovan beskrivna), som har läkt. Denna fraktur berodde med all sannolikhet på att kroppen tagit stryk av strålningen.
Dessutom har jag diskbråck. Om det beror på strålningen eller en kombination av strålningen och förslitning, ingen aning?? Tidigare har de ju sagt att mina ryggproblem beror på strålskador i brosk och ligament.
Läkaren skickar remiss till ortopeden på Huddinge sjukhus...och då blir jag kanske lite klokare.

Och jag...jag vet inte vad jag ska tänka. Lite för varmt för tankeverksamhet, tror jag   Pga. att det blev otroligt varmt här hemma så drog vi iväg på en spontan utflykt, via Bromma till Ekerö, Stenhamra, Skå. Och sedan hem via färjan Jungfrusund - Slagsta. En mysig eftermiddag  

Och jag som hade tänkt mig att blir bra i ryggen snart, så att jag kunde få slänga kryckorna. Men men, den dagen kommer...bara lite senare än jag tänkt mig.

Kram 

I måndags träffade jag överläkaren Anders på Södersjukhusets infektionsmottagning. En mycket sympatisk och inlyssnande läkare. Prover togs för att se om det möjligtvis är så att mitt immunförsvar är nedsatt, vilket han inte höll för troligt. Han skulle ringa i veckan, eller på måndag, beroende på när provsvaren kom.
Vid 17-tiden i kväll ringde han! När annat folk har tagit helg så jobbade han.
Han sa att mot vad han trodde, så visar mina värden att immunförsvaret är nedsatt. På måndag ska jag ta samma prover igen, för han vill se om det blir samma resultat. Om det blir det så kommer jag att remitteras vidare till en infektionsspecialist på Huddinge sjukhus, som kommer att göra en bedömning om och hur jag ska behandlas.
När jag träffade läkaren i måndags så tog jag upp detta, att normalt vill man ju inte att något ska vara "fel" på en när prover tas MEN just i detta fall så kanske det skulle vara bra om det visar sig vara fel på mitt immunförsvar?? För i så fall är det kanske behandlingsbart och jag kanske blir av med dessa många och jobbiga febertillfällen/infektioner.
Nåja, jag tar inte ut något ännu. Det får visa sig hur det är och hur det blir.

Hoppas att den där specialisten på Huddinge inte har sommarsemester, så att jag kan få en tid snart!

I mitt förra inlägg om "krig och fred" fick jag en fredsduvehälsning som kommentar från en vän.
Nu hittade jag en bild på en fredsduva. Kanske att min strålskadade kropp, som "gått i krig med sig själv", kan sluta fred snart...


Trevlig helg!
Kram  

Ofta cirkulerar det s.k. "kedjebrev" på Fejan. Lite småhotande att "nu ska vi se vilka som vågar...osv...". Sådana kedjebrev brukar jag hoppa över, men jag läste ändå detta och ur det har jag "snott" följande:
"Cancer är en förödande sjukdom för kroppen. När du är klar med din behandling kan din kropp gå i krig med sig själv när den försöker återställa alla skador som orsakats av strålningen. Det är en lång process."
Gå i krig med sig själv! Ja, precis så känns det! 

Med det citatet kan jag nästan sammanfatta dagens besök med en helt underbar överläkare Anders på Infektionsenheten på Södersjukhuset. Han tog god tid på sig, frågade mycket och lyssnade noggrant på mina svar. Inför besöket hade jag gått igenom hela min blogg och spaltat upp alla tillfällen då jag drabbats av feber och vad orsakerna till febern var vid de olika tillfällena. Det blev en maskinskriven A4-sida!!! Kanske onödigt jobb tänkte jag, men läkaren var väldigt nöjd och frågade om han fick ta en kopia. Han fick behålla det, jag har det ju i datorn.
Läkaren sa att han trodde att febertopparna, som alltid har något att göra med området runt det strålade området (dvs. uvi eller rosfeber), just beror på att det ÄR så skadat där och att det tar en otrolig tid för kroppen att återhämta sig just där! 
Det KAN vara så att mitt immunförsvar inte fungerar som det ska, så det togs lite prover på det idag. OM det är så, så kan man ju göra något åt det. Men läkaren trodde inte riktigt att så skulle vara fallet. Tyvärr!
Han hör av sig när han fått provsvaren!
Det troligaste är alltså att min kropp befinner sig i krig med sig själv, så i väntan på fred måste jag fortsätta att ta hand om mig och lyssna på min kropp.

För dryga året sedan fick jag en ros "Rhapsody in Blue" av en vän som ville muntra upp mig. Den fick en stor kruka och fick sedan övervintra på altanen, nära husväggen och inlindad i en gammal trasmatta. Trots all kärlek har den haft lite svårt att komma igen efter vintern, men häromdagen slog den första knoppen ut. Wow!


Kram