KickisLiv -

I dag har jag roat mig igen - med två olika läkarbesök
Kl. 9 var det dags för en träff med en ortoped på Huddinge sjukhus. Tänk att jag alltid har så´n tur att jag nästan bara träffar på trevliga och inkännande läkare, dvs. det var en bra träff med en bra läkare, som konstaterade att jag ÄR strålskadad och jag HAR diskbråck, de nedersta kotorna. Diskbråcket beror inte på strålningen, det är förslitning som kan höra åldern till. Inga klämda nerver i alla fall.
Det strålskadade sitter något längre ner än själva diskarna.
Han undersökte noga och kollade rörlighet mm. Jäklar vad ont det gjorde när han klämde på en del ställen vid ländryggen!
Jag fick lite bassning pga. att jag inte tar så mycket smärtstillande. Jag är ju lite anti vad gäller piller, men ibland måste man ju ge med sig.
Så nu ska jag ta antiinflammatoriska piller varje morgon (och ev. senare på dagen) kombinerat med Alvedon. Nu gäller det bara att min mage tål att ta dessa piller dagligen.
Ska bli ett besök hos en sjukgymnast för att få hjälp med bra rörelser.
Efter det besöket smakade det bra med kaffe i sjukhusets cafeteria tillsammans med ett par vänner som arbetar på sjukhuset. 

Kl. 13 var det dags att infinna mig på Södersjukhuset för att träffa min mysiga cancerläkare. Hon gladdes med mig att det äntligen verkar bli något lite bättre med huden i bäckenet, min hud blir sig kanske aldrig helt lik, men det är inte lika rött och irriterat längre. Och bara det kan man ju bli glad över med tanke på hur det har varit så länge.
Med hjälp av "pulver och piller" så sköter sig mina tarmar lite bättre. När jag blir nödig är det fortfarande akutläge att snabbt komma till en toalett, MEN nu är det inte lika många gånger per dag - och det är ju en lättnad. Men man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken; i går blev det fyra toabesök  
Men det viktigaste av allt; undersökningen där bak gick bra, inga bakslag vad gäller cancern!!!    Och nu har jag passerat den mest kritiska tiden för "återfall". Och framöver nu så blir det 6-månaderskontroller i stället för 3-månaders.

Eftersom det gått så lång tid med dessa biverkningar, så började jag nästan ställa in mig på att det skulle vara bestående både vad gäller hud och tarmar. Men nu verkar det nästan som att det kan bli lite bättre, om än kanske inte helt 100% bra. Men jag gläds över varje liten förbättring!
Vad gäller ryggen så får vi väl se hur det blir med den.

Att min hörselskada (efter cellgifterna) är bestående, det vet jag redan. Det ställer till det framförallt  i större sällskap och när det pågår flera diskussioner samtidigt. En del tror att de måste prata högre för att jag ska höra, men så är det inte. Det svåra är när folk artikulerar dåligt och väldigt lågmält. Vissa bokstäver och ljud har jag svårt att uppfatta. Med störande bakgrundsljud på det, så hör jag inte så mycket av det sagda.  Tester har visat att jag i sådana lägen endast hör drygt 40% av det som sägs, så det är inte konstigt om det ibland blir som "god dag yxskaft".
Och hörapparaterna kan jag tyvärr inte använda så ofta, för de framkallar allergiutslag/kliande i öronen. *suck*

Även om det inte är helt bra än, så känns det ändå lite mer positivt än på länge...förhoppningar väcks  

Kram  

I förra veckan var jag på återbesök hos specialistsjuksköterskan på Bäckencancerrehabiliteringen på Sabbatsbergs sjukhus. Jag berättade att det faktiskt känns något bättre efter att jag börjat med det dagliga pulvret och ett piller varannan dag. Sedan dess är det bara någon enstaka gång som det blivit mer än två toabesök per dag - och bara DET är ju en framgång. Fast jag vet ju fortfarande aldrig NÄR på dagen dessa besök blir av! Men men, man får vara glad över det lilla  - och det ÄR jag verkligen!
Jag kan också konstatera att slemproduktionen i mina tarmar har minskat, så snart kanske den är nere på normal nivå!
Vi bestämde att jag fortsätter med pulver och piller.+
Och så fixade hon så att jag fick hem detta paket:

Den ska jag kunna använda för att få lite hjälp till att tömma tarmen, för att känna mig lite säkrare, så att jag kan gå ut utan att vara alltför osäker. Hmmmm, jag måste nog testa detta en dag när jag inte ska någonstans efteråt...hehe    
I dag hade jag en dejt med "min hudläkare" på Södersjukhuset och hon var också ganska nöjd med mig. Huden i ljumskarna har en tid varit riktigt bra...nåja, inte om man jämför med hur ljumskarna ser ut hos vanliga människor...men för att vara mina ljumskar så ser det riktigt bra ut! Däremot är det väldigt rött mellan skinkorna nu, men jag fortsätter tålmodigt att smörja där, så ska det nog bli bättre även där. Jag fick tidigare några sorts kompresser, på recept, och de lägger jag mellan skinkorna över natten.

I september gick jag ju igenom en urinvägsinfektion och två förkylningar på raken - och trots det har det blivit en liten förbättring både vad gäller tarmarna och huden!
För att ha gjort framsteg med myrsteg tidigare, samt ett och annat kliv bakåt, så känns det som att jag senaste månaden nästan har tagit ett tomtesteg framåt.
Vilka framsteg!!!

Ryggen, däremot, är fortfarande inte så rolig men vem har sagt att det ska vara roligt hela tiden? Men framöver ska jag träffa en ortoped - och då jäklar ska vi få se på annat!
Jag har även ett besök hos min cancerläkare inplanerat om någon vecka.
Veckomätning av blodtrycket står också på agendan framöver.

Vissa ser då till att roa sig, eller hur?

Kram