Ganska lugnt...
Sedan förra uppdateringen så är uvi:n förstås avklarad för länge sedan, antibiotikan gjorde sitt. Tranbärsjuice finns att köpa även här, så det dricker jag varje dag i förebyggande syfte. Efter uvi:n drog jag på mig en lättare förkylning, mest nysningar och snuva, men jag tog det ändå väldigt lugnt med tanke på mitt nedsatta immunförsvar. Bäst att vara rädd om sig!
Med huden går det lite hit och dit, emellanåt riktigt bra och sedan blir det rött igen och jag får smörja med svag kortisonsalva. När det är lugnt smörjer jag endast med mjukgörande, dvs. utan kortison.
Tarmarna är lite bättre efter att jag tar sådana pulver varje dag och ett piller varannan dag, men visst; vissa dagar drar det iväg med antal toabesök medan det andra dagar nästan känns lite normalt. Inte lika bråttom till toa vissa gånger, så det känns som att det ändå kanske ordnar till sig till slut.
Ryggen känns lite bättre när jag går, får fortfarande ont när jag står för länge. Däremot har det ryggonda hoppat över till höfterna, mest den vänstra. Hmmm….
Men visst gör värmen här gott! Pssst; jag har ställt undan kryckorna och använder nu enbart stavarna när jag går ut. Och promenaderna blir längre och längre...bara DET känns helt fantastiskt!
Jag känner mig verkligen glad över dessa små förbättringar, för det ger mig hopp om att det blir riktigt bra. Snart!
Vädret här är så himla skönt, precis lagom. Det håller sig mellan 23-26º i skuggan på dagarna, kvällarna är ofta lite svala...men man fryser inte precis. Eventuellt en kofta på kvällen.
Vad gör vi då hela dagarna? Det frågar en del...
Ja, vi lever vardagsliv här; dvs. vi städar, tvättar, handlar mat, lagar mat...osv. Precis som hemma. Med skillnaden att det är mindre yta att städa! En annan skillnad är att vi kan gå ut och gå, utan att behöva ha vantar på oss. En rejäl pool finns det, så vi simmar också! Och vi kan sitta ute och äta, läsa eller lösa korsord. Och nej, inget "semesterliv" i sus och dus, med drinkar och bubbel hela dagarna.
OBS! Det är inte vi som bor så inbäddade i blomsterprakten! Men soluppgången är från vår uteplats.
Kram
7 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: Hur mår jag?
Nästa inlägg: Nytt år började med rosfeber
Det låter verkligen jättebra Kicki.... hoppas nu på att det inte blir "fler" bakslag.
Sköt om dig där i värmen... är inte alls avis!!!!!! Kram <3 <3 <3
Ja det lät jättebra, men så kommer det plötsligt ett bakslag som får en lite ur balans! Jag önskar sååå att det positiva bara kan få rulla på så att jag kan få känna mig lite frisk(are).
Helt klart lättare att rehabilitera sig här!
Kraaaaam
Så härligt att läsa så mycket positivt från dig o Uffe. Hoppas verkligen det fortsätter i detta spår. Men visst saknar vi dig på våra träffar. men vi får väl längta ett tag till......
Kramar i massor från oss i Norden.
Ja, det har känts så himla positivt och kroppen har funkat förhållandevis bra med promenader osv. Men så "pang" från en klarblå himmel så slog (ros)febern till igen (för vilken gång i ordningen har jag på rak arm ingen koll på). Så trots förhoppningen om att det skulle fortsätta positivt, så blev det ett litet "bakslag" där.
Saknar naturligtvis träffarna med er...
Kramar i massor till er i kalla Norden
Det här låter ju riktigt riktigt bra. Nu när ni ska vara där så pass länge kanske du hinner läka ihop så att förbättringen blir permanent. Så ska det vara för det bestämmer jag.
Puss och kräm
Om du har bestämt det, då blir det så. För du är min syrra och syrror kan bestämma sånt ;)
Puss och kräm <3