Nära ögat, vilken pärs!
Vår övervintring på Gran Canaria håller på att lida mot sitt slut. Nedräkning pågår och vi har börjat förbereda för packning. På lördag går vårt plan!
Vi har trivts jättebra här och värmen har gjort oss båda gott. Så skönt att slippa vintern. Extra gott har det väl varit för mig, perfekt rehab! Kryckorna kunde jag ställa undan redan efter några veckor och nu använder jag bara stavar när jag går. Har inte så jätteont i ländryggen längre när jag går, däremot när jag står. Men inte alltid.
Alla andra biverkningar finns ju kvar, men det är en klar förbättring. Förutom i dag då, då var det nära ögat. Sluta läs nu om du inte vill läsa "skitsnack". Måndag och tisdag denna vecka, så var det lite stopp i "mitt system" men i går kväll lossnade det. Och så även i morse...OCH i förmiddags!!! Så när vi i dag tog oss en långpromenad så kände jag mig säker på att det var lugnt. När vi kom till "Tropical" längs vägen, så stannade vi och åt lunch. Sedan gick vi vidare mot Playa del Inglés där jag gick in i en affär för att titta på några saker. Plötsligt började det trycka på...och jag kunde inte röra mig ur fläcken för då hade det hänt en olycka! Uffe var utanför, men kom in igen och förstod direkt vad som var på gång. När magknipet lugnade sig lite, kunde jag gå en bit...sedan fick jag stanna och knipa igen.
VAR fanns det en toalett?? I etapper tog jag mig ut och Uffe irrade runt för att kolla var det fanns en toa. Jag kunde ju inte gå så mycket, för det tryckte på så ända in i h-e...vid det laget kände jag hur det var på väg ut, så nöden hade ingen lag! En restaurang, som ännu inte hade öppnat, hade dörren liiite öppen, så där slank vi in utan att någon såg oss - och jag vräkte mig ner på toaletten och Uffe slängde in ryggsäcken (dvs. min "skötväska") efter mig innan jag från sittande ställning reglade dörren. Jäklar vilken explosion!!! Allt släppte och mina händer skakade efter den enorma ansträngningen att försöka hålla mig. Tur att jag har mina lååånga trosskydd, som fångade upp läckaget. Och tur att jag sällan går någonstans utan min "skötväska"!!
När jag sent omsider var klar och gick ut, så stod en kille från restaurangen precis vid utgången och städade, men precis då kom det ett par personer och pratade med honom och då slank jag ut. Haha, undrar om han undrade var jag kom ifrån, det var ju helt mörkt inne på restaurangen.
På en bar utanför satt Uffe med en öl - och jag fick mig också en innan vi tog taxi hem.
Jag var helt slut efter denna pärs och somnade på soffan zzzzZZZZZ
Ja, detta var väl avancerat skitsnack!?!? Och en liten påminnelse till mig själv att mina tarmar inte är helt återställda. Inte än...
Kram
6 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: Tillbakablick
Nästa inlägg: Efterkontroll - YES!
Vilken tur att du är så smidig att du slank in på rätt ställe.
Stackars liten vilken pärs men jag äskar dina berättelser hur det än går.......
Det var jättemysigt att träffa dig igen efter alla månader av saknad.
O du såg väldigt pigg o fräsch ut.. Hoppas det får fortsätta så.
Krämiz bästa kompis
Nä, man kan ju inte annat än skratta åt eländet *fniss*
Det var verkligen jättemysigt att träffas igen!
Och jag hoppas naturligtvis också på att jag även fortsättningsvis ska få känna mig hyfsat pigg.
Krämiz på´re min fina vän <3
Stackars dig, fy vilken pärs, men vilken tur att ni hittade en toa i grevens tid.
Nu är ni hemma igen med allt vad det innebär. Starta upp hemmet och hitta nya vanor som legat i träda. Det kommer bli mysigt det också.
Välkomna!!!
Kramar från Leif & Gunilla
Tack så mycket! Ja, det var en riktig pärs, men det löste sig ju även om det var på håret!
Vi hade ju stängt av kyl och frys, så nu fick vi börja om från början.
Vi hörs!
Kramar till er från oss
Men jösses, vilken pärs! Man ska visst aldrig känna sig för säker - men skönt att ha lilla skötväskan med i alla fall. Och idag kommer ni hem - ser fram emot att ses snart. Och att effekten av sol och värme sitter i länge länge länge 🌞☀️😍. Och att du snart inte behöver någon skötväska.
Puss och kräm 😻😻😻😻😻😻
Helt säker kan jag aldrig vara, så jag chansar ju...och oftast går det ju ändå bra!
Nu är vi hemma och vi fryser ;)
Kände lite av uvi i går kväll, men dricker "surt" så jag hoppas att det ger sig utan annan åtgärd.
Ja, hoppas att vi kan ses snart!
Puss och kräm <3