I dag är det tre år sedan som jag gick ut på FB och berättade att jag drabbats av cancer. Jag berättade om min blogg och jag bjöd in de som ville, att följa mig på bloggen. Många besökare har jag haft på min blogg, och förvånansvärt många fortfarande trots att jag så sällan uppdaterar. Liiiite tråkigt kan jag ibland tycka att det inte är så många som visar att de har läst, för det är klart att jag ibland undrat vilka alla är som jag ser när räkneverket tickar på. Men, jag förstår; inte alltid så lätt kanske att veta vad man ska skriva...

Ett par veckor efter att jag skrev om cancern på FB så började behandlingarna, först cytostatika och därefter strålningen. Jag trodde ju helt aningslöst att när behandlingarna väl är över så återgår livet direkt till det normala, vilket det ju inte gjorde.
Av cytostatikan mådde jag ju inte toppen, men det gick ändå hyfsat. Bortsett från "hörselskadan", som jag fick efter den första "omgången" och fortfarande lider av.
Efter ett par veckor med strålning så började mitt lilla (läs stora) biverknings-helvete. Och det helvetet har hållit i sig väldigt länge, ni som har läst här vet ju. Helvetet med betoning på bråkiga tarmar, sårig och röd hud och strålskadad i hela bäckenet och i ländryggen.
Sen har det ju krånglat med många urinvägsinfektioner och många tillfällen med rosfeber.  Det ena har avlöst det andra!

I år har jag redan gått igenom två tillfällen med rosfeber - och när jag får rosfeber blir jag ruggigt sjuk med en  temp på uppåt 40º.

Men trots det vågar jag mig på att i dag säga att jag just nu mår bättre än på mycket länge! Vinterns vistelse här på Gran Canaria har gjort mig mycket gott. När vi kom hit i november gick jag på kryckor pga. min strålskadade och jäkligt onda ländrygg. Efter några veckor här kunde jag ställa undan kryckorna och går nu med gåstavar. Så skönt att slippa dessa förhatliga kryckor!!!
Visst har jag en del biverkningsproblem kvar, men betydligt bättre än tidigare.

När det snart är dags att åka hem till Sverige igen, så gör jag det med en mycket stor förhoppning om att jag framöver ska kunna "surfa vidare" på den här vågen.
När vi kommer hem så blir det en del läkarbesök bl.a. på onkologen förstås. Men jag tänker att jag ska få positivt besked där.

Men jag känner stor glädje och tillförsikt inför tiden framöver...

Solvarma kramar  <3  8-)  8-)