KickisLiv -

Så har jag svikit min syrra. Igen! Vi hade ju bestämt att 2019 skulle gå i friskhetens tecken - och redan i början av januari bröt jag den överenskommelsen genom att få rosfeber.

Och nu ligger jag här igen...i rosfeber 👎 

I  måndags hade jag mer ont i lederna än vanligt. I tisdags kände jag tydligt att något var på gång. På tisdagsnatten fick jag frossa och så kom febern - 39,6 som mest. Med Alvedon i går sjönk det till 39 🤒 Först i går kom bekräftelsen på att det är rosfeber, dvs snabbt växande röda områden på skinkorna.

Förra gången hade jag med mig antibiotika, som min hudläkare hade försett mig med. Men nu då? Hade ju inte räknat med detta så snart igen!!! Men Uffe tog min tomma antibiotikakartong och gick till apoteket och precis som jag misstänkte så kan man ”köpa ut” utan recept här. Så från i går går jag på Dalacin. Febern har nu börjat dra sig tillbaka men inte det röda på skinkorna, det brukar ta lite längre tid. Fortfarande ganska utslagen, men snart så...

Just denna vecka var syrran och Lasse här för att träffa oss och njuta av värmen, så typiskt! Men vi fick ju ändå trevliga dagar tillsammans innan jag kroknade ❤️ Och i dag åker de hem igen 😢

Men alla andra dagar har vi det fint och jag kan ta promenader, som är längre än jag kunnat drömma om 👍🏽

Trevlig helg! 

Kram      

Så kan vi skriva 2019 - ett år, som min syster och jag bestämde skulle gå i friskhetens tecken. Jo tjena, det tog inte lång tid innan jag bröt den överenskommelsen!
I helgen började jag frysa och sedan gick det snabbt med frossa och flera lager med filtar och sedan låg jag där med 39 graders feber och jäkligt ont i kroppen. Inga andra symptom!
Men efter ett par dygn kom så de stora röda områdena på skinkorna och då vet jag ju min diagnos, dvs. rosfeber. Det är ju inte första gången jag drabbas av rosfeber sedan jag strålbehandlades!
Min hudläkare vet ju att jag känner igen symptomen så hon hade sett till att jag har antibiotika med i bagaget när jag reser utomlands, så det var bara att plocka fram asken och sätta igång med kuren. Det är tydligen ganska viktigt att snabbt komma igång med behandling vid rosfeber.
Men nu är jag feberfri, det röda har börjat blekna och väldigt snabbt känner jag mig återhämtad, det beror säkert på att vi vistas i ett behagligare klimat än hemma.
Ja, så nu är jag pigg igen och inte ett dugg synd om mig eftersom vi är på vår favoritö och solen skiner. Men i helgen var det allt lite synd om mig, det tycker jag faktiskt   
Undrar om min syster förlåter mig för att jag bröt vår överenskommelse, det första jag gjorde på det nya året??  
Kram      

Sedan förra uppdateringen så är uvi:n förstås avklarad för länge sedan, antibiotikan gjorde sitt. Tranbärsjuice finns att köpa även här, så det dricker jag varje dag i förebyggande syfte. Efter uvi:n drog jag på mig en lättare förkylning, mest nysningar och snuva, men jag tog det ändå väldigt lugnt med tanke på mitt nedsatta immunförsvar. Bäst att vara rädd om sig!
Med huden går det lite hit och dit, emellanåt riktigt bra och sedan blir det rött igen och jag får smörja med svag kortisonsalva. När det är lugnt smörjer jag endast med mjukgörande, dvs. utan kortison.
Tarmarna är lite bättre efter att jag tar sådana pulver varje dag och ett piller varannan dag, men visst; vissa dagar drar det iväg med antal toabesök medan det andra dagar nästan känns lite normalt. Inte lika bråttom till toa vissa gånger, så det känns som att det ändå kanske ordnar till sig till slut.
Ryggen känns lite bättre när jag går, får fortfarande ont när jag står för länge. Däremot har det ryggonda hoppat över till höfterna, mest den vänstra. Hmmm….
Men visst gör värmen här gott! Pssst; jag har ställt undan kryckorna och använder nu enbart stavarna när jag går ut. Och promenaderna blir längre och längre...bara DET känns helt fantastiskt!
Jag känner mig verkligen glad över dessa små förbättringar, för det ger mig hopp om att det blir riktigt bra. Snart!
Vädret här är så himla skönt, precis lagom. Det håller sig mellan 23-26º i skuggan på dagarna, kvällarna är ofta lite svala...men man fryser inte precis. Eventuellt en kofta på kvällen.
Vad gör vi då hela dagarna? Det frågar en del...
Ja, vi lever vardagsliv här; dvs. vi städar, tvättar, handlar mat, lagar mat...osv. Precis som hemma. Med skillnaden att det är mindre yta att städa! En annan skillnad är att vi kan gå ut och gå, utan att behöva ha vantar på oss. En rejäl pool finns det, så vi simmar också! Och vi kan sitta ute och äta, läsa eller lösa korsord. Och nej, inget "semesterliv" i sus och dus, med drinkar och bubbel hela dagarna.  

OBS! Det är inte vi som bor så inbäddade i blomsterprakten! Men soluppgången är från vår uteplats.

Kram        

Jo tack, jag mår bra! Det är ju så jag svarar eftersom jag är inbillningsfrisk  

Skämt åsido, så mår jag faktiskt riktigt ok om man jämför med hur det har varit sedan cancerbehandlingarna. Det hände något under tidig höst, som gjorde att jag gick från att ta myrsteg helt plötsligt tog ett tomtesteg. Framåt alltså!
Men visst, problemen finns ju kvar men de flesta något bättre än tidigare.
Tarmarna; Det är lite bättre efter att jag var på Sabbatsbergs sjukhus för cancerrehabilitering efter strålning i bäckenet. Det pulver och piller, som jag nu tar gör faktiskt att det som ska ut "samlar ihop sig" och oftast inte mer än två gånger per dag. En framgång bara det. Sedan kan det ändå vara lite brådis till toaletten...men men, Rom byggdes inte på en dag!
Huden; Inte bra, men betydligt bättre. Men jag får ju smörja med olika styrka beroende på hur huden mår.
Ryggen; Njae, kunde vara bättre men kunde också vara sämre! Har provat att gå med stavar i stället för kryckor. Det går hyfsat bra även om det inte ger samma stöd som kryckorna. Men det blir ju inga längre promenader, men jag gör vad jag kan.
Hörseln; Jag fick ju en bestående "hörselskada" av cellgifterna och det gör det lite besvärligt när det är mycket omkringljud, dvs. svårt med stora sällskap osv. Jag har hörapparater MEN jag har i många år haft problem med kontaktallergi på huden i allmänhet och eksem i hörselgångarna och det har visat sig att det måtte vara något i gummipluppen (som man stoppar in i örat) som jag inte tål, för jag får vätskande hudirritationer i öronen när jag använder apparaterna. För många år sedan gjordes sådant allergitest och då reagerade jag mycket på nickel, krom och kobolt. Men framåt våren ska det göras nytt allergitest, så får vi se.
Alltså, jag kan väl inte vara den enda människan som reagerar på dessa gummipluppar?

Nu var det ju ett tag sedan jag hade urinvägsinfektion, så i går passade jag på att få det. För ungefär sjuttioelfte gången, men antibiotikan har redan börjat verka, så snart blir det bra med det. För ett tag framöver.

Efter förra gången jag uppdaterade här, så har vi passat på att åka ner till Gran Canaria för "övervintring", det är därför allergitestet inte kan göras förrän till våren. Så här går jag omkring och inte hör allt, fast det kan ju vara skönt ibland. Men ibland framstår man ju som lite korkad när man tror att man hört och svarar som "god dag yxskaft" *fniss*
Här är det lagom varmt och skönt och det gör gott för kroppen att slippa kyla, mössa, vantar och broddar!

Kram