Om



KickisLiv - efter cancerbeskedet!
Tankar och känslor när jag fick veta att jag har cancer. Funderingar, känslor och mående inför, under och efter behandlingarna.
Anledningen till att jag börjar blogga om detta är att jag vill skriva ner mina tankar vartefter, som en dagbok, och om det är någon som vill läsa och följa mig, så välkommen!
Och en sak är säker; jag tänker bli frisk igen, det har vi bestämt! Så det så!

Om

Sidor

Senaste inlägg

Nytt år började med rosfeber

Så kan vi skriva 2019 - ett år, som min syster och jag bestämde skulle gå i friskhetens tecken. Jo tjena, det tog inte lång tid innan jag bröt den överenskommelsen!
I helgen började jag frysa och sedan gick det snabbt med frossa och flera lager med filtar och sedan låg jag där med 39 graders feber och jäkligt ont i kroppen. Inga andra symptom!
Men efter ett par dygn kom så de stora röda områdena på skinkorna och då vet jag ju min diagnos, dvs. rosfeber. Det är ju inte första gången jag drabbas av rosfeber sedan jag strålbehandlades!
Min hudläkare vet ju att jag känner igen symptomen så hon hade sett till att jag har antibiotika med i bagaget när jag reser utomlands, så det var bara att plocka fram asken och sätta igång med kuren. Det är tydligen ganska viktigt att snabbt komma igång med behandling vid rosfeber.
Men nu är jag feberfri, det röda har börjat blekna och väldigt snabbt känner jag mig återhämtad, det beror säkert på att vi vistas i ett behagligare klimat än hemma.
Ja, så nu är jag pigg igen och inte ett dugg synd om mig eftersom vi är på vår favoritö och solen skiner. Men i helgen var det allt lite synd om mig, det tycker jag faktiskt   :-[
Undrar om min syster förlåter mig för att jag bröt vår överenskommelse, det första jag gjorde på det nya året??  ;-)
Kram  <3  8-)  8-)

Ganska lugnt...

Sedan förra uppdateringen så är uvi:n förstås avklarad för länge sedan, antibiotikan gjorde sitt. Tranbärsjuice finns att köpa även här, så det dricker jag varje dag i förebyggande syfte. Efter uvi:n drog jag på mig en lättare förkylning, mest nysningar och snuva, men jag tog det ändå väldigt lugnt med tanke på mitt nedsatta immunförsvar. Bäst att vara rädd om sig!
Med huden går det lite hit och dit, emellanåt riktigt bra och sedan blir det rött igen och jag får smörja med svag kortisonsalva. När det är lugnt smörjer jag endast med mjukgörande, dvs. utan kortison.
Tarmarna är lite bättre efter att jag tar sådana pulver varje dag och ett piller varannan dag, men visst; vissa dagar drar det iväg med antal toabesök medan det andra dagar nästan känns lite normalt. Inte lika bråttom till toa vissa gånger, så det känns som att det ändå kanske ordnar till sig till slut.
Ryggen känns lite bättre när jag går, får fortfarande ont när jag står för länge. Däremot har det ryggonda hoppat över till höfterna, mest den vänstra. Hmmm….
Men visst gör värmen här gott! Pssst; jag har ställt undan kryckorna och använder nu enbart stavarna när jag går ut. Och promenaderna blir längre och längre...bara DET känns helt fantastiskt!
Jag känner mig verkligen glad över dessa små förbättringar, för det ger mig hopp om att det blir riktigt bra. Snart!
Vädret här är så himla skönt, precis lagom. Det håller sig mellan 23-26º i skuggan på dagarna, kvällarna är ofta lite svala...men man fryser inte precis. Eventuellt en kofta på kvällen.
Vad gör vi då hela dagarna? Det frågar en del...
Ja, vi lever vardagsliv här; dvs. vi städar, tvättar, handlar mat, lagar mat...osv. Precis som hemma. Med skillnaden att det är mindre yta att städa! En annan skillnad är att vi kan gå ut och gå, utan att behöva ha vantar på oss. En rejäl pool finns det, så vi simmar också! Och vi kan sitta ute och äta, läsa eller lösa korsord. Och nej, inget "semesterliv" i sus och dus, med drinkar och bubbel hela dagarna.  ;-)

OBS! Det är inte vi som bor så inbäddade i blomsterprakten! Men soluppgången är från vår uteplats.

Kram  <3  8-)  8-)  

Hur mår jag?

Jo tack, jag mår bra! Det är ju så jag svarar eftersom jag är inbillningsfrisk  ;-)

Skämt åsido, så mår jag faktiskt riktigt ok om man jämför med hur det har varit sedan cancerbehandlingarna. Det hände något under tidig höst, som gjorde att jag gick från att ta myrsteg helt plötsligt tog ett tomtesteg. Framåt alltså!
Men visst, problemen finns ju kvar men de flesta något bättre än tidigare.
Tarmarna; Det är lite bättre efter att jag var på Sabbatsbergs sjukhus för cancerrehabilitering efter strålning i bäckenet. Det pulver och piller, som jag nu tar gör faktiskt att det som ska ut "samlar ihop sig" och oftast inte mer än två gånger per dag. En framgång bara det. Sedan kan det ändå vara lite brådis till toaletten...men men, Rom byggdes inte på en dag!
Huden; Inte bra, men betydligt bättre. Men jag får ju smörja med olika styrka beroende på hur huden mår.
Ryggen; Njae, kunde vara bättre men kunde också vara sämre! Har provat att gå med stavar i stället för kryckor. Det går hyfsat bra även om det inte ger samma stöd som kryckorna. Men det blir ju inga längre promenader, men jag gör vad jag kan.
Hörseln; Jag fick ju en bestående "hörselskada" av cellgifterna och det gör det lite besvärligt när det är mycket omkringljud, dvs. svårt med stora sällskap osv. Jag har hörapparater MEN jag har i många år haft problem med kontaktallergi på huden i allmänhet och eksem i hörselgångarna och det har visat sig att det måtte vara något i gummipluppen (som man stoppar in i örat) som jag inte tål, för jag får vätskande hudirritationer i öronen när jag använder apparaterna. För många år sedan gjordes sådant allergitest och då reagerade jag mycket på nickel, krom och kobolt. Men framåt våren ska det göras nytt allergitest, så får vi se.
Alltså, jag kan väl inte vara den enda människan som reagerar på dessa gummipluppar?

Nu var det ju ett tag sedan jag hade urinvägsinfektion, så i går passade jag på att få det. För ungefär sjuttioelfte gången, men antibiotikan har redan börjat verka, så snart blir det bra med det. För ett tag framöver.

Efter förra gången jag uppdaterade här, så har vi passat på att åka ner till Gran Canaria för "övervintring", det är därför allergitestet inte kan göras förrän till våren. Så här går jag omkring och inte hör allt, fast det kan ju vara skönt ibland. Men ibland framstår man ju som lite korkad när man tror att man hört och svarar som "god dag yxskaft" *fniss*
Här är det lagom varmt och skönt och det gör gott för kroppen att slippa kyla, mössa, vantar och broddar!

Kram  8-)  <3

Ortoped och cancerläkare på en och samma dag

I dag har jag roat mig igen - med två olika läkarbesök
Kl. 9 var det dags för en träff med en ortoped på Huddinge sjukhus. Tänk att jag alltid har så´n tur att jag nästan bara träffar på trevliga och inkännande läkare, dvs. det var en bra träff med en bra läkare, som konstaterade att jag ÄR strålskadad och jag HAR diskbråck, de nedersta kotorna. Diskbråcket beror inte på strålningen, det är förslitning som kan höra åldern till. Inga klämda nerver i alla fall.
Det strålskadade sitter något längre ner än själva diskarna.
Han undersökte noga och kollade rörlighet mm. Jäklar vad ont det gjorde när han klämde på en del ställen vid ländryggen!
Jag fick lite bassning pga. att jag inte tar så mycket smärtstillande. Jag är ju lite anti vad gäller piller, men ibland måste man ju ge med sig.
Så nu ska jag ta antiinflammatoriska piller varje morgon (och ev. senare på dagen) kombinerat med Alvedon. Nu gäller det bara att min mage tål att ta dessa piller dagligen.
Ska bli ett besök hos en sjukgymnast för att få hjälp med bra rörelser.
Efter det besöket smakade det bra med kaffe i sjukhusets cafeteria tillsammans med ett par vänner som arbetar på sjukhuset. 

Kl. 13 var det dags att infinna mig på Södersjukhuset för att träffa min mysiga cancerläkare. Hon gladdes med mig att det äntligen verkar bli något lite bättre med huden i bäckenet, min hud blir sig kanske aldrig helt lik, men det är inte lika rött och irriterat längre. Och bara det kan man ju bli glad över med tanke på hur det har varit så länge.
Med hjälp av "pulver och piller" så sköter sig mina tarmar lite bättre. När jag blir nödig är det fortfarande akutläge att snabbt komma till en toalett, MEN nu är det inte lika många gånger per dag - och det är ju en lättnad. Men man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken; i går blev det fyra toabesök  :-\
Men det viktigaste av allt; undersökningen där bak gick bra, inga bakslag vad gäller cancern!!!  (y)  Och nu har jag passerat den mest kritiska tiden för "återfall". Och framöver nu så blir det 6-månaderskontroller i stället för 3-månaders.

Eftersom det gått så lång tid med dessa biverkningar, så började jag nästan ställa in mig på att det skulle vara bestående både vad gäller hud och tarmar. Men nu verkar det nästan som att det kan bli lite bättre, om än kanske inte helt 100% bra. Men jag gläds över varje liten förbättring!
Vad gäller ryggen så får vi väl se hur det blir med den.

Att min hörselskada (efter cellgifterna) är bestående, det vet jag redan. Det ställer till det framförallt  i större sällskap och när det pågår flera diskussioner samtidigt. En del tror att de måste prata högre för att jag ska höra, men så är det inte. Det svåra är när folk artikulerar dåligt och väldigt lågmält. Vissa bokstäver och ljud har jag svårt att uppfatta. Med störande bakgrundsljud på det, så hör jag inte så mycket av det sagda.  Tester har visat att jag i sådana lägen endast hör drygt 40% av det som sägs, så det är inte konstigt om det ibland blir som "god dag yxskaft".
Och hörapparaterna kan jag tyvärr inte använda så ofta, för de framkallar allergiutslag/kliande i öronen. *suck*

Även om det inte är helt bra än, så känns det ändå lite mer positivt än på länge...förhoppningar väcks  (y)

Kram  <3

Wow, myrsteg blev tomtesteg

I förra veckan var jag på återbesök hos specialistsjuksköterskan på Bäckencancerrehabiliteringen på Sabbatsbergs sjukhus. Jag berättade att det faktiskt känns något bättre efter att jag börjat med det dagliga pulvret och ett piller varannan dag. Sedan dess är det bara någon enstaka gång som det blivit mer än två toabesök per dag - och bara DET är ju en framgång. Fast jag vet ju fortfarande aldrig NÄR på dagen dessa besök blir av! Men men, man får vara glad över det lilla  - och det ÄR jag verkligen!
Jag kan också konstatera att slemproduktionen i mina tarmar har minskat, så snart kanske den är nere på normal nivå!
Vi bestämde att jag fortsätter med pulver och piller.+
Och så fixade hon så att jag fick hem detta paket:

Den ska jag kunna använda för att få lite hjälp till att tömma tarmen, för att känna mig lite säkrare, så att jag kan gå ut utan att vara alltför osäker. Hmmmm, jag måste nog testa detta en dag när jag inte ska någonstans efteråt...hehe  :-\  
I dag hade jag en dejt med "min hudläkare" på Södersjukhuset och hon var också ganska nöjd med mig. Huden i ljumskarna har en tid varit riktigt bra...nåja, inte om man jämför med hur ljumskarna ser ut hos vanliga människor...men för att vara mina ljumskar så ser det riktigt bra ut! Däremot är det väldigt rött mellan skinkorna nu, men jag fortsätter tålmodigt att smörja där, så ska det nog bli bättre även där. Jag fick tidigare några sorts kompresser, på recept, och de lägger jag mellan skinkorna över natten.

I september gick jag ju igenom en urinvägsinfektion och två förkylningar på raken - och trots det har det blivit en liten förbättring både vad gäller tarmarna och huden!
För att ha gjort framsteg med myrsteg tidigare, samt ett och annat kliv bakåt, så känns det som att jag senaste månaden nästan har tagit ett tomtesteg framåt.
Vilka framsteg!!!

Ryggen, däremot, är fortfarande inte så rolig men vem har sagt att det ska vara roligt hela tiden? Men framöver ska jag träffa en ortoped - och då jäklar ska vi få se på annat!
Jag har även ett besök hos min cancerläkare inplanerat om någon vecka.
Veckomätning av blodtrycket står också på agendan framöver.

Vissa ser då till att roa sig, eller hur?

Kram  <3

Äldre inlägg

Nyare inlägg